E-Mail

info@artrock.se

 

Artiklar

 

 

 

 

Blandade artister – Progglådan (Sveriges Radio)

 

Ja, jisses.

Hur sjuttsingen ska man recensera 40 CD-skivor på ett och samma bräde? 40 skivor som sträcker sig från visa till experiment till punk till flum till hårdrock till politik till jazzrock till teater till symfrock till… 40 skivor som i de flesta fall inbördes presenterar två eller flera grupper och artister. 40 skivor som kräver en hel arbetsvecka utan raster att alls lyssna igenom. 40 skivor med så mycket material man vill lyssna på igen. Och igen.

Så jag hoppas du ursäktar mig, kära läsare och läsarinna, för att jag plockar några av russinen, ett antal höjdpunkter, nedslag och reflektioner…

·    - Uppsalabandet Mobben med "Du stänger din dörr", en skön, egen tolkning av Free-låten "Wishing well".


 - Fem låtars konsert från 1972, där Colloseum-organisten Dave Greenslade ansluter sig till Mats Ronander och övriga i Nature. Ett väldigt gott, men kortlivat samarbete.


 - Skivan "Gärdets urproggare 1970" är fantastisk, ett helt radioprogram med kommentarer från banden. Lyssnaren förs till en annan planet, en med höga ideal och verklig tro att dessa kan besannas. Där finner vi också fantastiska bandnamn som Låt Tredje Örat Lyssna In Och Tredje Benet Stampa Takten samt Europeiska Missnöjets Grunder. "Man vill inte stödja Gröna Lund", som någon av dem säger!


 - Äntligen en komplett version av Samla Mammas Mannas långkörare ”Ikarien”! Att publiken applåderar artigt snarare än extatiskt är fullkomligt obegripligt. I samma konsert spelar Samla samman med Ron Geesin och vi får exklusivt den ironiska låten ”Kuba är bra”. Just återhållsam publik gäller för övrigt den absoluta merparten av boxens innehåll.


 - Ragnaröks suggestivt instrumentala musik.


 - Tolv minuters bluesteater "Hamburgarlåten" med Göteborgsbandet Ensamma Hjärtan


 - Punkskivan med bland andra Ebba Grön, Dag Vag och Skabb. Här påannonseras Reeperbahns medverkan på konserten, så varför är gruppen inte med på skivan? Lång talad inledning av Lasse Tennander, och här möts generationerna. Tennander är hela 32 år gammal och frågar om han får vara med, samtidigt som punkarna (idag i 50-årsåldern) gastar om att låta konserten börja.


 - Intervjuer och sångpresentationer (jag lyssnar i skrivande stund på skivan med Folk och Rackare) är så oerhört seriösa. Var man som jag ung under det glättiga 80-talet och det ironiska 90-talet känns detta verkligen som en helt annan värld. Kanske en bättre.


 - "Den ena handen vet vad den andra gör" (Blå Tåget) och "Jag hör hur de ligger med varandra ovanför" (Kjell Höglund) på samma mycket underhållande skiva.


 - Första Förband, inkluderande Björn Afzelius och Tomas Wiehe, vars svängiga musik BARA handlar om politik. Oavsett vad man tycker om budskapet blir det lite övermäktigt att få parollerna så nedpressade, en efter en.


 - Detta blir extra tydligt, då storebror Mikael tillsammans med Ale Möller och Kabaréorkestern senare på samma skiva klär budskapen i metaforens klädnad, detta medelst klassikern "Titanics undergång".


 - Fyra laddade låtar med Trettioåriga Kriget, inspelade 1973, alltså året innan bandets självbetitlade debutalbum såg dagens ljus.

 
 - Kvinnofestivalen från Riksdagshuset 1977 med Lena Granhagen, Risken Finns, Röda Bönor och många flera. Humoristiskt och träffande, men 36 år senare känns det tråkigt att samma genuspolitiska frågor måste ältas på nytt (våldtäkter, olika lön etc). Borde vi inte ha lärt oss?

 
 - Och där kom Samla Mammas Manna igen, den här gången med en extra levande ”Folkvisa i morse”.


 - Kaipa kompar Lasse
Tennander (som ni märker är kombinationsmöjligheterna outsinliga); Roine Stolt lirar liderligt solo till ”Yngve Frejs barn”.
- Kaipa har sin egen avdelning också, med gripande tagningar av ”Skenet bedrar” och ”Inget nytt under solen”


 - Kornet, Gladas Kapell, Alfons Bandage, Egba, Solar Plexus, Made in Sweden…vilken oerhörd massa suverän jazzrock vårt land genererat!


 - Bernt Stafs vackra politiska visor, där han låter som Crosby, Stills, Nash och Young samtidigt.


 - Supersvängiga progjazzrocksviten ”Knekten” med Panta Rei, som är på gång igen inför Mellokryssningen. På samma skiva ges en lite skakig konsert med November, vars trummis Björn Inge respektive gitarrist Rickard Rolf är nygammalt aktuella de också, med Mårran och (svenska) Saga.


 - 13 minuter instrumental "A day in the life" med Made in Sweden, inspelad på Uppsala universitet 1970. En jamsugen Jojje Wadenius på topp.


 - Marie Selander och Vargavinter kryssar sömlöst mellan medeltid, Indien och blues. Senare på samma skiva virvlar Margareta Söderberg loss tillsammans med Arbete Och Fritid – enormt vackert alternativt suggestivt.


 - Luleågruppen Rekyl hade förtjänat långt större framgång än vad de fick. Här hör vi bland annat den enormt vackra ”Blir det aldrig morgon”.


 - Nationalteatern, Hoola Bandoola, Nynningen, Fria Proteatern… Alla epokens klassiker finns med, fångade på toppen av sina gärningar.
 

 

Jaha, det där var dryga tjugo intryck av de många, många hundra som den här lådan bjuder. Hoppas de har varit till någon vägledning, om än i det lilla! En eloge till ljudkvalitén, också. Jag vet ju visserligen inte hur alla de här rullbanden lät när übersammanställaren tillika Samla-gitarristen Coste Apetrea tog sig an dem, men rakt igenom jättelådan låter det varmt, klart och vackert, som vore det inspelat i förrgår med för ändamålen ypperlig utrustning. Även prislappen, som i förstone kan tyckas saftig (en bit under 2000), faller snart på sin rimliga plats, när man betänker den absurda mängd musik och inte minst kulturhistoria man får för pengen.

Något dåligt? Somliga har beklagat stavfel och en del märkliga formuleringar i häftesanteckningarna. Kritiken är befogad, men samtidigt konstaterar Apetrea själv att han är medveten om dessa problem, som uppkommit i mastodontarbetets slutskede. Och själv tycker jag dessa företeelser faktiskt i någon mån livar upp återresan till en epok där allt inte behövde vara genomperfekt in i minsta detalj.   

 

Betyg: 10/10

Daniel Reichberg

 

Fotnot: Vill du läsa en intervju där Coste Apetrea berättar om arbetet bakom Progglådan, så finner du en sådan här: http://www.artrock.se/intervju/intervju_62.htm