För undertecknad är Liverani en ny bekantskap och nya plattan kan således inte jämföras med ovan nämnda mastodontverk, utan får bedömas enskilt. För att vara ett verk av en keyboardist är det förvånansvärt lite keyboards på plattan, utan den mycket unge gitarristen Tommy Ermolli har fått stort utrymme i samtliga låtar, vilket han förvaltar på ett suveränt sätt. Den killen kan verkligen lira gitarr med både teknisk finess, timing och känsla.

Musikaliskt handlar det om en bitvis mycket tekniskt driven progmetal, som i inledande instrumentala ”Projected”, där långa sköna dueller mellan gitarr och keyboards ger en bra inledning på plattan. ”Back to reality” tar vid med ett skönt gitarriff och är väl lite mer av traditionell hårdrock. Här presenterar sig sångaren Sören Adamsen för första gången och tyvärr får jag redan här säga att Adamsen är bandets klart svaga länk. Han har ett långsamt och släpigt vibrato som i mina öron låter tillkämpat, medan han i många partier låter helt ok. Enligt pressreleasen var Göran Edman och flera andra internationellt kända sångare på audition, men jobbet gick dock till Adamsen.

Följande ”What you want” inleds med mycket skönt känslofyllt lite bluesigt gitarrspel och är en lugn lite eftertänksam låt där känsla går före teknik på ett föredömligt sätt. Refrängen är av ett sånt slag som genast sätter sig och gör detta spår till ett av plattans starkaste. Ermolli lirar fullständigt sagolikt och visar verkligen prov på stort musikaliskt kunnande samt mogenhet sin ringa ålder till trots.

”Take my hand” drar även den igång med ett skönt gitarriff som kompletteras av härliga synthslingor ifrån Liverani, och är sådär ”lite lagom” progressiv med inte alltför invecklade partier. Låten har en stark refräng men som tyvärr blir lite tjatig vilket drar ner betyget något vilket är synd på en annars mycket bra låt.

På ”Power to kill” är det full fart med dubbeltramp och tekniskt spel från samtliga musiker och här försöker sig Adamsen på att låta lite ”evil” vilket han inte klarar något vidare. För övrigt en skön låt men där återigen sånginsatsen drar ner helhetsintrycket lite.

”Understand” inleds med ett långt instrumentalt parti som är både suggestivt och tekniskt drivet och hör även det till undertecknads favoritavsnitt på plattan. ”Fire” är en skön lite mellantempo-låt, med ett återigen skönt gitarriff som bärande tema i låten. Jag upptäcker här att sången fungerar bättre i de lugnare partierna än när det behövs lite styrka och aggressivitet. ”It´s just life” är en lugn känslofylld låt där Adamsen kommer mycket bra till sin rätt, och där han har en skön känsla i rösten. Återigen får vi sköna solopartier från Ermolli.

Titelspåret som för övrigt är plattans längsta spår, bjuder på en kraftfull teknisk inledning med soloräkor ifrån Liverani, dubbeltramp från Ciccioni , för att sedan övergå i rejält tunga gitarrer som ligger och mal på i ett suggestivt och intensivt tema som på slutet övergår i mer progressiva tongångar med flera långa sköna solon från både gitarr och keyboards.

Totalt sett en bra och omväxlande platta som bör tilltala både progmetal-fans, men även lyssnare som vill ha det inte fullt så tekniskt. Betyget dras dock ner något av min oförmåga att ta till mig Adamsens sångsätt.  Plattan är bra producerad av Liverani själv med en snygg och tydlig ljudbild som är väl avvägd mellan instrumenten.

www.myspace.com/twinspiritsband

Slutomdöme: 7/10

Staffan Vässmar