Detta är ett band som består av inte bara en utan två rätt så talangfulla sångerskor. Men hjärnan bakom detta Holländska band är Fred Hendrix, känd från bandet "Terra Nova" vilka har fyra fullängdare och en best of bakom sig.

När första spåret startat låter det som om dom sneglat lite åt Queensryche`s ”I dont belive in love " för att ganska snabbt ge vibbar från  Ozzy`s ”Bark at the moon”, detta på att synnerligt trevligt sätt. Andra låten har också likheter med ett annat bands alster, denna gången kan vi dra en del paralleller till Seventh Key`s ”And the sun will rise". Skivan fortsätter på ett tillfredställande sätt och tilltalar mitt sinne. Mittendelen på skivan är kanske inte något direkt som sätter sig men när väl nionde spåret "Whole again" kommer så vrider jag gärna upp volymen några snäpp. Även här finner jag likheter med "Seventh Key" vilket jag vill säga är ett bra betyg på produktionen.

Varje gång jag spelat skivan har jag fått en typ av lyckorus känsla för låtarna som sticker ut. Sedan har vi tyvärr några vilka bara passerar obemärkt förbi. Tjejerna på skivan vid namn Esther Brouns och Anita Craenmehr`s har röster som väl passar varandra och lyfter bandet rejält.

Hade det inte varit för de riktiga höjdarna "Light in the dark", "The longest night", "Little by little" och sist men inte minst "Whole again" så hade skivan varit av karaktären ordinär. Men dessa låtar är såpas bra att skivan får ett ordentligt lyft.

Betyg 8/10

Niklas Johansson