|
Många är
de artister som gnäller över nedladdning och piratkopiering av
musik, men få går så långt som IQ´s förre keyboardist och
grundare, Martin Orford. ”The Old Road” är nämligen Orfords
avskedsföreställning från den musikbransch han vigt trettio år
av sitt liv till. Som en ren protest mot att han inte får sin
rättmätiga del av kakan han bidragit till, drar han sig helt
sonika tillbaka – inte ens femtio år fyllda.
Tillsammans med Mike Holmes (gitarrist i IQ) grundade Orford The
Lens 1978, vilket tre år senare utvecklades till en av
neoproggens portalakter, IQ. Efter tiotalet album lämnade han
förra året sitt skötebarn för att på egen hand formulera sin
svanesång till musiken.
Det är med värme och
nostalgi han tar farväl, den gode Orford. Musiken bär stora
likheter med band som Genesis och Marillion snarare än med IQ;
arrangemangen är rakare och melodierna enklare, ibland rent av
allsångsmässiga, och i de fallen går tankarna till Asia. Det
faktum att de sistnämndas sångare och bassist, John Wetton,
medverkar på ett par av låtarna försvagar inte det spåret.
Bland
övriga musiker märks Spock´s Beards rytmsektion, Nick D´Virgilio
på trummor och bassisten Dave Meros, och inte heller de lyckas
dölja sitt ursprung. Gitarrist på flera av låtarna är en annan
kändis inom neoproggen, John Mitchell (Arena och It Bites).
Samtliga
sångare på skivan tolkar Orfords texter med kärleksfull värme.
Faktiskt sjunger kapellmästaren själv ett par av spåren med den
äran. Men de bästa insatserna gör ändå de minst namnkunniga,
David Longdon och Steve Thorne. Longdons ”Ray of hope” är en
outsägligt vacker och vemodig ballad, medan Thorne bidrar med
text och sång till ”Out in the darkness”, vilken rent av kunde
ha platsat på Marillions ”Marbles”-album.
Vill du ha
skön, avkopplande och därtill fräsch musik med hög
nostalgifaktor, hittar du inte mycket som är bättre än ”The Old
Road” idag.
Betyg:
8/10
Jukka
Paananen
|
