|
På sin
fjärde platta gör Borlänges Cryonic Temple något av en omstart
på karriären och låter en mer seriös sida ersätta deras tidigare
klichéfyllda powermetal, inte minst textmässigt.
Borta är
således fantasy-historierna och plats har getts åt mer
vardagliga spörsmål. Och den ambitionen avspeglas även i
musiken. Jag hör förvisso fortfarande mycket kraftmetall och
dubbeltramp, men influenserna av klassik heavy metal, då främst
från Iron Maiden och Judas Priest, och thrash skvallrar om att
dalmasarna idag är mer ambitiösa. Att de ägnat tid åt
arrangemangen märks också i att de vävt in lugnare partier i
vissa av låtarna.
Ovannämnda
inslag ger plattan en hygglig balans och dynamik, vilket behövs,
för det är ett hårt och intensivt dokument Cryonic Temple
överlämnar. Om de hade lyckats med att kombinera melodislingor
och rytmiskt sväng lika väl som de väger tyngd och aggressivitet
med snabbhet, så hade jag verkligen gillat detta.
Jag känner
mig emellanåt rent av överkörd när jag lyssnar på ”Immortal” –
de våldsamma och baskaggedrivna höghastighetsspåren får mig att
fingra på fjärrkontrollen – och för övrigt har jag svårt att
minnas andra melodier än den Maiden-ekande ”Where sadness never
rests” – plattans bästa spår. Så, ambitionerna till trots, är
Cryonic Temples återkomst inget som lämnar mig med något
bestående intresse, men de gånger de drar ner på tempot och
bygger på stämningar, som i avslutande duon ”As I sleep”/”Departure”,
fungerar det godtagbart.
www.myspace.com/cryonictemple
Betyg:
4/10
Jukka
Paananen
|
