|
Den
28-årige Kanadensiska gitarristen Erik Mongrain är en ny
bekantskap för mig. ”Equilibrium” är hans andra egna album och
släpps på det lilla bolaget Prophase. Eriks musik kategoriseras
märkligt nog som ”New age”, vilket knappast är att se som en
tydlig genre.
Enligt
annalerna startade han sin karriär som gatusångare hemma I
Montreal. Där utvecklade han sin speciella spelstil som kallas
”lap tapping”, som bland annat handlar om att slå ackorden på
gitarrhalsen, med gitarren liggande i knäet. En förebild som
kanske är bekant för några är amerikanen Leo Kottke.
Även om
Erik övergått till att spela mer konventionellt, så är hans sätt
att slå an på gitarren väldigt rytmiskt och de stålsträngade
tonerna ackompanjeras av klapp och slag på lock och hals. Det är
personligt och annorlunda, men i längden relativt enahanda.
Snabba
”A ripple effect” inleder albumet och Erik visar sin
fingerfärdighet både vad gäller strängar och rytmiska anslag.
”Alone in the mist” är en betydligt lugnare affär och Michael
Mannings bandlösa bas ger låten en extra laddning. Konceptet är
detsamma i avslutande Maelström . Utöver Mannings bas gästspelar
Bill Plummer på synthesizer emellanåt.
Musiken
byggs av klanger och rytmer mer än av melodi och teman. Det
låter som om Erik sitter och improviserar kring ett läckert
sound han hittat, där snärtiga och spetsiga slag på strängarna
rytmiskt inramar ett, till synes, slumpartat fingrande på
strängarna. Stålsträngarnas ganska vassa och torra klang
förstärks av produktion och spelstil, vilket gör att hörlurar
inte är lämpligaste lyssningsutrustning.
”Equilibrium” är en intressant platta av en egensinnig och
tekniskt skicklig gitarrist, men tyvärr tappar jag ofta fokus
under lyssningen och störs lite av allt tipp-tapp på gitarren.
Om Erik får toner och klanger att flöda mer avspänt, och
undviker de hårda snärtarna som regelbundet rycker sönder
lyssningen kan det bli riktigt njutbart. Men det händer tyvärr
alltför sällan.
www.erikmongrain.com
www.myspace.com/erikrain
Betyg
5/10
Hans-Åke Höber
|
