GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

WINTER’S VERGE – ETERNAL DAMNATION (Limb Music Products)

1.Eternal Damnation
2.My Winter Sun
3.Get Me Out
4.Hold My Hand
5.A Secret Once Forgotten
6.Goodbye
7.Spring Of Life
8.Can You Hear Me
9.For I Have Sinned
10.To You I Sail Tonight
11.Suicide Note

 

Enligt de själva är Winter’s Verge det första cypriotiska hårdrocksband som fått ett internationellt skivkontrakt, tyvärr säger detta mer om musikscenen på Cypern än det gör om bandets eventuella kvalitet. Eternal Damnation är bandets första fullängdare och är producerad av Mystic Prophecy sångaren R.D Liapakis. Det rör sig om powermetal i den högtravande skolan som ska tilltala fans till band som Angra, Blind Guardian och Sonata Arctica.

Enligt bandet kombinerar Eternal Damnation episk metal med högkvalitativa progressiva element och passionerad och positiv kraft. Tyvärr följer de mallen för hur sådan här musik ska spelas rakt av och ingenting sticker ut. Att dra paralleller till band som Angra och Blind Guardian är lätt men detta skulle kunna vara vilket powermetal band som helst. Det finns ingenting i musiken som inte gjorts tusen gånger redan och som inte gjorts bättre.

Eternal Damnation börjar helt okej men sedan börjar George Charalambous sjunga. Han har helt enkelt inte tillgång till de höga tonerna han söker och som är så vanliga i denna sortens musik. Denna sorts powermetal är väldigt beroende av en sångare som kan sjunga och tyvärr uppfyller Charalambous inte sin uppgift. Det är ofta fel tonart och det är aldrig de riktiga höga tonerna som musiken kräver och som man förstår att de vill ha.

Spåret A Secret Once Forgotten börjar mycket lovande med ett aggressivt riff och ett tyngre sound. Här märker man att det finns lite kvalitet och en vilja till nytänk och variation men det händer inget och låten mattas av så fort sången börjar för att sedan haverera mitt i låten.

Titelspåret är skivans starkaste spår men igenkänningsfaktorn är väldigt hög och texten väldigt klyschig. Låt nummer sex Goodbye kunde ha varit det absolut sämsta spåret på skivan men tyvärr så finns ett ännu värre bottennapp i spår sju, Spring of Life som kan ha den absolut värsta refrängen någonsin. Det förekommer också en stor del av fraser i stilen ”I stand before ready to die” och visserligen hör detta till genren men tyvärr är engelskan för dålig och upprepningarna för många för att man ska ha överseende.

Skivan har dock en förlåtande aspekt och det är flinka gitarrfingrar och det är något som jag verkligen uppskattar. Tyvärr används ofta dess fingrar till att först dra upp farten allt för att sedan sakta ner till ett balladliknande tempo. Detta kan vara ett trevligt sätt att variera sig men inte när det sker i varje låt.

Winter’s Verge har helt klart ambitioner och med sånglektioner och engelsklektioner kan detta band växa till något större. Dock måste bandet hitta något som är eget och inte som redan är gjort till leda inom powermetal genren.

www.myspace.com/wintersverge

  

Betyg: 3/10

Peder Granefelt

 

 

 

 

       

   

   
   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©