Marty Friedman - Exhibit A, Live in Europe (Mascot Records/Border Music)

1.Theme from Namida (tears) 
2.Elixir 
3.Anvils (celluoid revenge ending) 
4.Gimme a dose 
5.Street demon
6.It´s the unreal thing
7.Fuel injection stingray
8.Stigmata addiction
9.Tibet
10.Angel
11.Paradise express
12.Ripped
13.Cheer girl rampage
14.Thunder march
15.Ballad of the Barbie bandids
16.Hound dog

Forne Megadeth-gitarristen Marty Friedman släpper här ett livealbum inspelat i Europa under ”Loudspeaker-turnén” 2007. Friedman, som innan han hamnade i tidigare nämnda band firade stora framgångar som gitarrist i bandet Cacaphony, tillsammans med Jason Becker. Han har tillsammans med Megadeth sålt över 10 miljoner plattor och har även haft stor internationell framgång med sina egna soloplattor.

På denna turnén har han med sig några andra extremt skickliga musiker, som även de gjort sig ett namn på sina respektive instrument.

Gitarristen Ron Jarzombek har släppt ett par plattor med sina tidigare band Watch Tower, och Spastic Ink. Han har dessutom medverkat på ett stort antal album med andra erkänt skickliga musiker. Trummis Jeremy Colson har sedan ett antal år ingått i Steve Vais band, både på skiva och turné, vilket även det borgar för en otroligt hög standard på hans trumspel. Bassist Chris Catero är för mig lite mer okänd, men har tidigare spelat i konstellationer som, Razer, och Wardog.

Musikaliskt hamnar Marty Friedman inom genren tung instrumental gitarrbaserad fusion, och detta albumsläpp är som sagt ett livedokument som redan från början ångar på med ett tungt sound med härlig livekänsla. De flesta låtar håller ett ganska så högt tempo och är mestadels ganska intensiva och tekniskt avancerade till sin karaktär. Endast låten Tibet bryter av ifrån formeln med ett lugnare och mer harmoniskt format, men hamnar även denna tillslut i de tyngre regionerna som övriga spår.

Som själv varande gitarrist har jag vett att uppskatta en riktigt skicklig instrumentalist, och jag brukar vanligtvis bli rejält upphetsad av denna typ av musik, men i detta fall blir jag uttråkad redan i andra låten!! Visst är samtliga musiker fantomskickliga och alla lirar med otrolig finess och fart, men vad hjälper det när samtliga spår följer nästan exakt samma formel. Allt går bara ut på att Friedman ska få glänsa och visa upp sig, och visst det är hans band, hans turné, hans låtar och så vidare men fy fasen vad enformigt och tråkigt det blir i längden. Letade igenom skivsamlingen och hittade faktiskt en gammal platta med Friedman som jag hade glömt bort att jag hade, och jag förstår genast varför, då den vid en genomlyssning uppvisar samma tråkiga, enformiga formel. Nej, hans gitarrspel kom mer till sin rätt i Megadeth där han tillsammans med bandledaren Dave Mustaine skapade ett skönt och tungt samspel, och som i det formatet faktiskt tilltalar mig otroligt mycket mer. För att den här typ av musik ska bli intressant för mig och hålla i längden, måste det finnas en betydligt större variation i låtstruktur, samt att man inte bygger allt bara på teknik och uppvisning, utan väver in ett stort mått av både humor och känsla.

Detta alster kommer vad jag har fått reda på även att släppas i en något annorlunda dvd-version, och den lär nog sannolikt inte vara speciellt mycket roligare den heller.

Kan bara konstatera att ännu en Marty Friedman-platta har hamnat i cd-samlingen och där lär den bli liggande, tillsammans med sin föregångare, i framtiden orörd.

www.myspace.com/martyfriedman

www.martyfriedman.com

3/10