|
|
Trots att de sex herrarna i
Incrave är förhållandevis unga är ”Dead end” bandets andra
platta. Debuten som återfinns på samma bolag går under namnet
”The escape” och kom förra året så här pratar vi om
produktivt band som vill komma ut och visa upp sig. Musiken är
kompetent vuxenprog med betoning på någon form av
crossovervariant av neoprog och neopop med influenser av
sydeuropeisk keyboardbaserad AOR detta trots att bandet har sina rötter
i bandymetropolen Edsbyn. Jag gillar det här trots att det
igentligen borde vara eller är för snällt för min smak men jag
kan inte motstå Jonathan Stenbergs härliga klaviaturer och jag
gillar Johan Falks ljusa, lite pojkaktiga stämma. Lite tänker
jag på Tad Morose och Franska Karelia fast utan dom sistnämndas
mångfaldighet. Dynamik däremot har Incrave i massor och herrar
Jon Bålefalk och David Ohlsson kan det där med harmonier på
gitarr.
På 43:10 minuter får vi tio
låtar serverade som samtliga håller bra klass men nog skulle det
kunna sticka ut lite mer för efter tag är det lätt att det blir
lite långtråkigt och enahanda även om musiken aldrig är dålig.
Snarare är den väl så intrikat med vackra partier och passager.
När stämsången faller in som i ”An empty soul” blir det
vackert för att i nästa låt, den oerhört kraftfulla ”Scream
in silence” bli naken med fantastiska keyboards och jag väljer
att inte plocka ut fler låtar för det är som helhet plattan gör
sig bäst. Jag tänker osökt på gamla avsomnade Collage och
nutida Believe, båda från Polen och med det föll pusselbiten på
plats för det är Polsk neoprog musiken mest liknar. Vill
man ha något nytt som är ändå är snällt, vackert och riktigt
bra rekommenderas en dos Incrave.
www.incrave.se
www.myspace.com/incrave
6,5/10
Tore Larson
|
|
