|
Chris
Postl från tyska RPWL, vilka vi kunde avnjuta på årets
Slottsskogen goes progressive, har samlat sina krafter till ett
soloprojekt under namnet Parzivals eye. Han har lyckats värva
sin bandkamrat Yogi Lang på keyboards, men har för övrigt
plockat in andra gäster av god dignitet för att förgylla sina
”Fragments”. Christina Boot från Magenta bidrar bland annat med
en bedårande tolkning av Graham Nash klassiker ”Chicago” medan
Alan Reed från Pallas står för merparten av sången på de andra
låtarna. Gitarrsolona står Ian Bairnson från Alan Parsons
project för och här får jag anledning att återkomma för det
finns mycken gåshud att förklara.
RPWL har
ju gjort sig ett namn som Pink Floyd-kloner, ett epitet som de
målmedvetet försökt frigöra sig ifrån. Deras ”This is not a prog
song” (som de utvecklade till ett helt potpurri på årets SGP)
räcker ett litet finger till de (oss?) som försöker förpacka
artister i fack och kategorier. Chris Postl skäms dock inte för
sina progressiva rötter, utan lever istället ut dem i sina
kompositioner. Det doftar såväl klassisk Genesis som Floyd,
Allan Parsons och allehanda melodisk prog av god årgång i de
flesta låtarna. Yogi Langs keyboards påminner ofta om Tony
Banks. Bairnsons gitarrspel har en innerlighet som ger
associationer till såväl David Gilmour som Andy Latimer.
Postl gör
det mesta rätt och ”Fragments” är en god hybrid mellan klassisk
symfonirock och neo-progressiv dito. Inledande ”Longing end” är
plattans längsta låt på dryga 13 minuter och innehåller alla de
goda ingredienser vi vill ha, inklusive ett läckert slidesolo av
Bairnson, mellotron och hammond, spröda passager och mäktiga
dito. Visst kan man tycka att vissa sångpartier är förutsägbara
och att de inklippta radiorösterna är onödiga, men det
avslutande gitarrsolot är så hårresande skönt så vi har
överseende med detaljerna.
Så
fortsätter plattan med ”Signs” och titelspåret, som båda har
vassare kanter och mer tyngd. Man kan ana inspiration från såväl
Pallas som Porcupine Tree. Reed har en bra röst och skapar
intensitet i de kraftfullare passagerna utan att leka
metalkastrat. Sammanlagt radar Parzivals Eye upp 11 spår med
jämn och hög kvalitet. ”Som bonus får vi ”Another day” med RPWL,
tagen från albumet ”Nine”. En jämförelse ligger då nära till
hands och trots att jag mycket uppskattar RPWL:s sound och
musik, så tycker jag Parzivals eye är ett strå vassare, mycket
tack vare Reeds och Booths sånginsatser och, inte minst, det
suveräna gitarrspelet som Ian Bairnson levererar.
www.myspace.com/parzivalseye
www.parzivals-eye.com
Betyg 9/10
Hans-Åke Höber |
