|
|
Äntligen
ett gäng nykomlingar från Göteborg som vågar skippa den så
förhatliga rena sången som popmetallare likt In Flames sysslar
med nu för tiden. Nu finns det i och för sig en hel del
kvalitativa metallband från Sveriges framsida som inte beblandar
sig med rensång men i dagar som dessa känns det rätt så unikt
att ett så ungt band som Marionette vågar skippa just ren sång.
Marionettes vrålare Axel Widén har istället lagt till sig med en
blandning av growl och hardcore-skrik som ofta för tankarna till
amerikansk metalcore. Tyvärr känns han både enformig och
opersonlig men framförallt går det inte att urskilja mycket av
den lyrik han återger.
Musikaliskt har bandet inte mycket gemensamt med sin hemstad
heller för den delen. Visst förekommer här In Flames-glättiga
melodier, At the Gates-krossande riff och allmänt
hardcore-mangel men mina tankar förs allt som oftast till den
amerikanska kontinenten. Tack vare sina influenser från båda
sidor pölen så lyckas dock bandet skapa något helt eget vilket
även det är rätt så unikt idag. Synd då att inte låtarna dom
skapar är så unika. Allt som oftast manglas det på i ett högt
tempo och till stor del är det en massiv ljudvägg som möter mig
och det är svårt att urskilja låtarna från varandra. När väl en
låt sticker ut så är det riktigt jävla bra som i avslutande ”The
Truth” där både stenkross, melodi och blåsarrangemang får plats
och tar musiken till nya höjder. Bäst är trots allt ”The
Slaughter” som för tankarna till ett kaotiskt Strapping Young
Lad. Synd bara att låten är instrumental och knappt två minuter
lång.
Marionette är ett klart lovande band så här två album in i
karriären men jag skulle uppskatta mer nyanser, starkare
refränger, mindre samplingar, en mer tillgänglig ljudbild och
ett mer varierat gastande till nästa gång dock.
www.myspace.com/marionettesweden
Betyg:
6/10
Ulf
Classon
|
|
