|
|
Det brittiska
regalskeppet Saxon kryssar oförtrutet vidare på traditionella
heavy metal-vågor. De presenterar sällan några överraskningar,
men de lyckas likväl med att presentera fräsch musik. Jag tycker
förvisso att deras skivor i slutet av 1990-talet var för
hårda, för tyska, för min smak. Men sedan Lionheart,
2004, har de mer och mer återanammat sin klassiska engelska
accent, och med Into the Labyrinth presenterar de sitt
svängigaste album sedan Crusader, 1984.
Ingredienserna på plattan
är typiska för saxarna. De episka styckena inspirerade av
historiska och fiktiva berättelser som det mäktiga
inledningsspåret ”Battalions of steel”, fartfantomen ”Demon
Sweeny Todd” och skildringen om öppnandet av Tutankhamuns
gravplats, ”Valley of the kings”, passar som hand i handske för
Biff Byfords myndiga stämma. Dessa spår balanseras upp av lite
banalare, mer klatschiga stycken, som singeln ”Live to rock” och
”Come rock of ages” – inga praktfulla bitar, men de bidrar till
att ge skivan ett bra musikaliskt flöde.
Det som överraskar mest
positivt, tillika min stora favorit på skivan, är den gungande
”Crime of passion”, som med sitt sköna groove påminner mycket om
Ozzy-pärlan ”Perry Mason”. Biff bevisar att han kan skänka
dramatik till även annat än slagdängor när han med ”Voice” gör
en angenäm återblick på bandets försmådda sena 80-tal.
Slide-versionen av ”Coming home” kan också ses som en joker i
leken, och en skön avrundning på en oerhört välbalanserad skiva.
Det enda som jag inte är
helt glad över är den tjatiga och väl simpla ”Hellcat”. Men även
den fyller en funktion som tempohöjare under den, nåja, bluesiga
andra halvan av Into the Labyrinth.
www.saxon747.com
www.myspace.com/planetsaxon
Betyg: 8/10
Jukka Paananen
|
|
