E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Patrick Moraz - Change of Space (voiceprint)
 

1. Peace in Africa
2. Change of Space
3. Sonique Prinz (Movt. 1)
4. Sonique Prinz (Movt. 2)
5. Sonique Prinz (Movt. 3)
6. One Day in June
7. Cum Spiritu
8. The Power of Emotion
9. Stellar Rivers and Streams of Lucid Dreams
10. Alien Spaces

 

Schweizaren (numera amerikanen) Patrick Moraz är en välkänd herre i progrock-kretsar. Han spelade i Yes under åren 1974-1976 (ett kort gästspel innan Rick Wakeman kom tillbaka igen 1977) och medverkade alltså på den magnifika plattan "Relayer". Därefter hamnade han i den sentida versionen av Moody Blues under åren 1978-1991. Bl a medverkade han på plattan "Long Distance Voyager" som nådde förstaplatsen på USA-listan. Förutom detta har han gett ut ett antal soloplattor och även medverkar i en del andra sammanhang (t ex på diverse plattor med Yes-kollegan Bill Bruford).

Nu är det dags för ännu en soloplatta efter ett antal års frånvaro från hetluften.

Tyvärr måste jag direkt säga att trots vissa förväntningar på plattan så var det här inget som gav mig någon större musikalisk upplevelse. För att orda mig kort om det hela skall jag lista några förklaringar:

1. Plattan är full av typiska drag av amerikansk populärmusik av typ Funk och R'M'B. Jag har aldrig gillat det och det blir inte bättre för att det är en Keyboard-guru som ger sig på det. Två skapliga låtar med viss hit-potential finns i det första spåret "Peace in Africa" och låt nummer 8 "Power of Emotion" (kunde ha varit Lionel Richie vid micken men Alex Ligertwood gör ändå ett skapligt jobb) men låtar av den här typen tröttnar jag snabbt på.

2. Avsaknaden av en riktigt trummis i nästan samtliga låtar ger en väldigt tråkig inramning. Jag menar, det kan funka i låtar med lite lugnare taktlägen men när Patrick envisas med att försöka använda synttrummor i de hastigare partierna låter det helt enkelt inte bra. En fullfjädrad trummis gör helt enkelt detta så mycket bättre.

3. Jag är ledsen att säga det men den här plattan är en enda lång lekstuga med syntfantasten Patrick Moraz! Han leker med i stort sett allt som finns tekniskt just nu på keyboardsidan men vad hjälper det när det inte finns tillräckligt starka melodier eller struktur? Hans Yes-kollega Rick Wakeman var ju lite samma typ men han hade i alla fall mycket mer talang i själva låtskrivandet och därför blev också hans solo-projekt spännande. Typiskt är att i det lilla häftet som finns med CDn listas all hans tekniska utrustning och det tar en full sida! Som om vi skulle imponeras av detta! När det inte låter bra hjälper inte hur mycket virtuositet som helst. Och varför skall han envisas med att spela syntad gitarr på ett flertal ställen på plattan!? Det låter helt enkelt inte bra och motsvarar inte på något sätt den känsla som en skicklig gitarrist kan frambringa. Samma sak gäller också partierna med syntad saxofon som faktiskt låter mer än vidrigt!

4. Det faktum att det flesta låtar endast innehåller spel från Patrick Moraz utan medmusiker ger skivan en tråkig stämpel. Det är få förunnat att kunna komponera ihop slingor med flera instrument i lager på lager så att det låter bra. Den som trots allt lyckats bäst här genom åren har varit Jean-Michel Jarre men Patrick Moraz spelar absolut inte i den divisionen. 

Skall man ändå nämna något positivt vill jag lyfta fram tre spår som trots allt låter rätt bra bitvis. Det gäller spår två "Change of Space" (med ett fin refrängparti med skönt keyboardstöd men i övrigt ett väldigt trist arrangemang), spår 5 "Sonique Prinze" (där Patrick visar sin talang i en lite mer stämningsfylld låt) samt framför allt i låt nummer 6 "One day in June" där han (äntligen!) kallat in en riktigt bra trummis i Ronnie Ciago - härligt!!!. På den sistnämnda svänger det riktigt bra om både Patrick och trummisens spel. Synd bara att det inte var mer av denna vara på plattan.

www.patrickmoraz.net

www.myspace.com/patrickmoraz7784  

http://www.myspace.com/patrickmoraz

 

Betyg: 3 av 10

 

Karl-Göran Karlsson

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna