E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Lalle Larsson's Weaveworld (Reingold Records)

 

Marionette (7:34)
Dance of the Dead (7:47)
Newborn Awakening (8:59)
Adagio (7:15)
Weaveworld (14:46)


 

 

Som att Samla Mammas Manna hälsat på ett hårdrockband i replokalen och sedan låtit musiken bära vart hän den velat. Så känner jag när öppningslåten "Marionette" rullar ut ur högtalarna med sin härliga blandning av metal, jazz, svensk folkmusik och så mycket annat. En flukt på tacklistan, och kanske är jag något på spåren. För här återfinns John Coltrane, Johann Sebastian Bach, Friedrich Chopin samt även Yngwie Malmsteen och Ronnie James Dio.

Lalle Larsson är nog mest känd bland oss proggers för sin medverkan i Jonas Reingolds KARMAKANIC (inte otippat är "Weaveworld" ett av de första släppen på nystartade Reingold Records), men skåningen har även spelat med såpass namnkunniga artister som Gary Willis, Virgil Donati, Shawn Lane, Sebastiaan Cornelissen och Randy Brecker. "Mångsidig" blir hans mellannamn, vilket åter märks i nummer två; "mörk tungrock med avantgardetouch" är väl hur jag skulle beskriva "Dance of the Dead". Om inte förr är det även här lyssnaren inser att "Weaveworld" inte är nån sorts show-off från Lalles sida. Nej, här är det lika mycket de två gitarristerna Richard Hallebeek och Stefan Rosqvist som utmärker sig. 

Vidare med "Newborn Awakening" (mer traditionell symfrock i mellantempo), och nu släpps basisten (en puss till alla som gissar vem!) fram på samma villkor som övriga. Näst sist hör vi en utsökt tolkning av Tomaso Albinionis outsägligt vemodiga "Adagio", och när vi når fram till det långa, bångstryiga, mångskiftande, avslutande titelspårets ände vill jag definiera Lalle Larrson som en Malmsteen, men med mer jazz och mer smak. Klaviaturvidundret Larsson besitter en utmärkt fingertoppskänsla för när det ska shreddas och inte, till skillnad från sin mer namnkunnige gitarrkollega som vräker ur sig toner mest hela tiden.

Likt så många andra verk i genren tar det ett par vändor för saker att sätta sig, men sätter sig, det gör de. Rakt i hjärtat. På kuppen inser jag att skivan är instrumental först efter dess slut. Gott betyg från undertecknad, som vanligen tråkas ihjäl av sångamputerad musik.

 

http://www.myspace.com/lallelarsson

http://www.reingoldrecords.com/

 

Betyg: 8/10

Daniel Reichberg

 

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna