|
|
Faluns egen krigsmaskin Sabaton är på krigsstigen igen!
Personligen är jag inte mycket för deras heavy metal men visst
har även jag svårt att värja mig från deras allsångsvänliga
refränger emellanåt. På nya ”Coat of Arms” fortsätter bandet på
samma insprängda skyttevärn som tidigare och det som går att
skilja detta album från övriga i bandets katalog är kanske att
de nu släpper fram lite mer melodier och Daniel Mÿhrs keyboard
får något mer plats än tidigare. Annars är det som sagt som
vanligt i Sabatons värld där de svulstiga refrängerna, de catchy
riffen och den målande krigslyriken som härjar under
kontrollerade former. Just bandets lyrik borde alla veta vid det
här laget kretsar kring krig med alla dess fasor och hjältar och
även där är det som vanligt. Mest framträdande denna gång känns
berättelsen om den finske krypskytten Simo Häyhä i ”White
Death”, upproret i Warszawas getto under andra världskriget i
”Uprising” samt samma krigs utrotning av judarna i låten ”The
Final Solution”. Just den sistnämnda händelsen i historien
tycker jag bandet skall ha en eloge för att dom vågar sig på för
det är ett känsligt ämne. Sen får vi inte glömma min favorit på
skivan, ”Midway”, som inte bara är skivans bästa låt utan även
behandlar ett slag under andra världskriget som i princip
avgjordes på ren och skär tur.
Att ge sig på att recensera en ny platta med Sabaton är ingen
lätt historia dock. Dom utvecklar sitt sound och låtsnickeri för
var platta men inte tillräckligt mycket för att det skall märkas
någon större skillnad. Sabaton lirar heavy metal och inte så
mycket mer än så men dom gör det bra även om jag kan tröttna
efter ett tag. På ”Coat of Arms” efterlyser jag lite fler
starkare refränger för det är där som jag tycker bandets har sin
styrka. För det måste väl betyda någonting att jag efter att
”Coat of Arms” snurrat klart går och nynnar på ”Primo Victoria”
från bandets genombrottsplatta istället för något spår jag
precis hört?
www.myspace.com/sabaton
www.sabaton.net
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
