|
Ibland ramlar riktiga guldkorn över en utan att man behöver göra
någon som helst ansträngning själv! Ett sådant guldkorn fick jag
tillskickat mig ifrån det Kanadensiska bandet Half Past Four.
Bandet som är hemmahörande i Toronto bildades 2003, och bestämde
sig redan från starten att bryta mot så många musikaliska
konventioner och genredefinieringar som möjligt. Plattan ”Rabbit
in the vestibule” är bandets debutalster och släpptes på andra
sidan Atlanten redan 2008, men det är först nu som man satsat på
en internationell lansering av gruppen.
Half Past Four har enligt pressreleasen hämtat sin inspiration
från så vitt skilda akter som King Crimson, Frank Zappa, Jehtro
Tull och en massa andra band inom progressive / kraut / art /
math-rock. Genom att ta vara på dessa olika inspirationskällor
har man försökt att skapa något eget och unikt, och detta är
något som man verkligen har lyckats med. Aldrig tidigare har jag
hört något som påminner om hur Half Past Four låter, och man har
lyckats skapa en musikalisk mix av sällan skådat / hört slag.
Rent allmänt får man beteckna Half Past Fours musik som ganska
så ”snäll”, där de genomgående faktorerna är: vackra melodier,
kluriga musikaliska vändningar, udda harmonier, experimenterande
med olika ljud, effekter och klanger, samt en enorm spelglädje.
Musikerna i bandet känns riktigt tighta och samspelta, och
speciellt gitarrspelet har tilltalat mig sedan första
genomlyssningen. ”Rabbit in the vestibule” är en mycket
omväxlande platta där man kastas mellan olika tempo, intensitet,
teman och känslolägen. Den kräver ett antal lyssningar för att
man ska komma underfund med den, och det ska direkt sägas att
den inte är speciellt lättlyssnad, men det har säkert inte varit
bandets syfte med plattan heller. Från inledande låten
”Missing sevenths” som är lite småstökig och ganska så
proggig med lite udda takter, kastas man över i nästa spår
”Johnny” där man bjuds på ett något lugnare / vackrare tema,
där låten andas coola fusion/jazzvibbar. Sångerskan Kyree
Vibrant har en makalöst vacker och lite spröd röst, men hon kan
också plocka fram de lite rivigare stämbanden när så behövs.
Helt klart ett av plattans starkaste spår, där musikerna lirar
med en otrolig känsla och idérikedom.
Ett av de starkast vägande skälen till att jag uppskattar Half
Past Fours musik så mycket som jag gör, är deras förmåga att
variera sin musik på så många olika och intrikata sätt. Kan man
dessutom förmedla detta på samma skickliga sätt på en scen, kan
jag tänka mig att bandet är fullständigt fantastiskt live. Flera
av låtarna är ganska så korta men i tredje spår ”Poisoned
tune”, drar man iväg i nästan åtta minuters väljudande
ganska så Jethro Tull-influerat spel. Bitvis ganska så
experimentellt och proggigt, samtidigt som den bärande melodin
känns mycket välbekant och välljudande. I ”Southern boogie”
kommer en cool jazzsaxophone fram och hela låten känns som
en schizofren mix mellan reggae/jazz, och känns skön i sitt
musikaliska tonspråk och känsla. Samma jazzkänsla återkommer i
låten ” Twelve little words”, och är då dessutom kryddad
med lite heta latinorytmer. Även på detta spår är Kyree Vibrants
vokala insatser grymt häftiga, och här bjuder Constantin
Necrasov på riktigt skönt lite dissonant gitarrspel.
Hela ”Rabbit in the vestibule” andas av en livfull, omväxlande
musikalisk idérikedom som jag sällan hört från något annat band.
Ett av de mer bestående intrycken efter ett antal
genomlyssningar, är nog den lite jazziga känslan som går igen i
ganska så många spår. Just i dessa lite jazzigare partierna
kommer Kyree Vibrants röst fram på bästa sätt, och i ”Underwater”
som är just ett sådant spår, är återigen hennes insatser av
mycket hög klass.
Musikerna i bandet håller alla hög standard och lirar på ett
välavvägt sätt utan försöka överglänsa varandra, utan man verkar
arbeta som ett väl inövat musikaliskt kollektiv. Det enda lite
negativa ur musikalisk synvikel är trumspelet, som ibland känns
lite väl simpelt i förhållande till bandets i övrigt
välarrangerade musik. På plattan spelar en inlånad gästtrummis
men är numera ersatt av Ann Brody som fast trummis. Trumljudet
låter emellanåt lite burkigt, vilket känns lite konstigt i en
annars väljudande produktion, som för övrigt har skötts av
bandet själva.
Instrumentala låten ”Salome” låter ganska mycket Janne
Schaffer / Björn J:son Lindh som de lät på sina första plattor
på 70-talet, och bryter av på ett skönt sätt med sitt
retrodoftande sound och sina fusiondoftande tongångar.
”Bamboo” och avslutande ”Rabbit” är två spår som är
något snabbare och inte fullt så välpolerade som flera av de
andra spåren, utan är bitvis ganska så stökiga och
experimentella vilket rundar av plattan på ett snyggt sätt.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att: Half Past Four -
”Rabbit in the vestibule” helt klart tillför något nytt och
unikt på dagens progressiva scen, och jag ser med stor förväntan
fram emot nästa platta och framförallt att få se / höra bandet
live på denna sidan av Atlanten. Ingen lättlyssnad platta dock,
men samtidigt en platta som ger en variation och musikalisk
mångfald som fler band borde ta efter. De vokala / musikaliska
insatserna är av mycket hög kvalitet, och man har till fullo
tagit fasta på begreppen: frasering, timing och känsla.
www.halfpastfour.com
www.myspace.com/halfpast4
8 / 10
Staffan Vässmar
|
