|
Mindsplit är enligt pressreleasen ett nytt band, fullknökat med
individuell rutin. På förstlingsverket Charmed Human Art Of
Significance visar de dessutom tydligt att de är mycket drivna
inom låtskrivarkonsten. Faktiskt så till den grad att de inte
alls gör det lätt för sig. Efter första genomlyssningen av
plattan så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Snygga
harmoniska partier finns det förvisso gott om, men riktig
lätt-trallat blir det aldrig. Bandet sätter nivån redan i första
låten Silhouettes där de, i dryga 12 minuter, bjuder på rejält
med tempo- och temabyten. Alltifrån Symphony X-aktiga
metallpassager till närapå Jethro Tullska akustiska
gitarrstrofer.
Därpå följande låten The Traveller är en bluesaktig sak som
tuffar på lite försiktigt utan att bli det ”minsta progressiv”.
Så fortsätter det sedan, låt efter låt. Bandet blandar högt och
lågt, svulstigt och sparsmakat, så att man ibland inte fattar
att det är samma skiva man lyssnar på. Vill man vara kritisk och
dessutom göra det lätt för sig så kan man säga att det är
spretigt och osammanhängande. MEN, om man däremot antar
utmaningen och även försöker tugga i sig texterna så blir det en
annan sak. Helt plötsligt börjar saker falla på plats. Texterna,
vilka bygger på anteckningar från en professor Xerxes Andersons
terapi-sessioner, tar oss med på en resa in i det mänskliga
psyket. De mörka och dramatiska låtarrangemangen får så säga sin
förklaring. Förhoppningsvis så följer texterna med plattan när
den hamnar i butikerna. Det ger helt klart en extra dimension
till det hela. Om man tänker Operation Mindcrime, så är man lite
på rätt spår. I övrigt så är det givetvis en orättvis
jämförelse, men det ger ändå en liten vink om vilka ambitioner
man kan ana att bandet haft.
Så nu då, när man skådat ljuset, är C.H.A.O.S. ett mästerverk,
ett överambitiöst magplask, eller bara en progmetallplatta som
bjuder på lite extra tuggmotstånd?
Nja, det är absolut inget magplask och kanske heller inget
mästerverk. Det är en mycket bra och genomarbetad
progmetallplatta. Möjligtvis kunde den ha tjänat på att förses
med några lite mer ”catchy hooks” här och där. Oavsett detta så
känns det som om bandet verkligen trott på sin sak och inte
kompromissat det minsta. Helt klart kommer den här plattan
snurra många varv hemma hos mig.
(Professorn, a.k.a. Professor Xanadu som under första halvan av
1800-talet var känd och respekterad inom psykiatrin i både
Europa och USA, är dessutom farfar på långt håll till Mindsplits
sångare H.B. Anderson.)
www.myspace.com/mindsplitse
www.mindsplit.se
Betyg 7/10
Eric Eklund
|
