|
|
Bassisten Christer Örtefors har nu gett sig på att stå på egna
ben utanför huvudbandet Freak Kitchen i soloprojektet
Eaglestrike. Om han själv vill kalla det ett soloprojekt vill
jag i och för sig låta vara osagt men på denna självbetitlade
debut hanterar han inte bara gitarren utan även sången och står
för merparten av låtsnickeriet själv. Att jämföra med
huvudbandet är kanske inte det mest ärliga mot Örtefors men
faktum är att det av naturliga orsaker finns en del likheter.
Eaglestrike ter sig i en jämförelse med Freak Kitchen mer basic
till utförandet. Men då en viss Mattias ”IA” Eklundh inte finns
med och kan bistå med knepiga solon, tokroliga texter och andra
galenskaper så blir det inte alls det samma i sista ändan. Men
Eaglestrike står ändå stadigt på egna ben och koncentrerar sig
mer på klassiskt driven hårdrock där riff och refräng står i
förgrunden och ger låten dess karaktär. Tillsammans med ett
tillbakalutat och avspänt sound så skapar dom faktiskt något
rätt så eget rent soundmässigt. Inget unikt men självständigt på
något sätt. Mycket förmodligen på herr Örtefors sång som, kanske
inte är dunderbra, men som har sin egna lilla charm.
Bandet lyckas riktigt bra och är väl så intressanta men tyvärr
faller hela skivan på det rätt så långsamma och enformiga tempot
som de framför sin musik i. Jag har inga problem att gunga med i
musiken men efter ett tag blir det för enahanda och jag
tröttnar. Tur då att de skärper till sig på slutet av skivan med
bland annat ”Hint of a Smile” och ”Want You to Know” som kanske
inte är några fartmonster men ändå några av skivans bästa spår.
Allra bäst är dock sista spåret ut, ”Won’t Bow Down”, då bandet
helt plötsligt befinner sig på en australiensisk pub och riffar
på som aldrig förr. En lite tuffare produktion och en något
starkare på detta så hade det varit en rejäl käftsmäll.
Att ge sig i kast med att beskriva Eaglestrike musikmässigt är
inte lätt då de inte riktigt tenderar att låta som något annat
band även om det inte heller är speciellt nyskapande. Det är
kort och gott riffig hårdrock i ett makligt tempo som varken får
mig på att vifta med näven eller bli ölsugen men som trots allt
är tillräckligt underhållande för att jag utan problem skulle
kunna lyssna på det igen i framtiden.
www.myspace.com/eaglestrikesweden
6/10
Ulf Classon
|
|
