|
Skotska Strangeways med sångaren Terry Brock i spetsen
skivdebuterade 1986 och blev en smärre sensation i AOR-kretsar.
Själv har jag de två efterföljande albumen i samlingen som kom
ut 1987 och 1989. Där är det poppig AOR för hela slanten. Efter
skivan som släpptes 1989 och som tydligen inte sålde alls så
lämnade Terry Brock bandet och gitarristen Ian Stewart tog över
sången. Med honom vid rodret släppte de tre plattor till. Nu med
ett helt annat sound. Soundet blev mognare och mer atmosfäriskt.
Denna återföreningsskiva har väl mestadels gått på den linjen
också. Visst finns det skön AOR här i form av ”Movin´on” och
inledande ”Perfect world”, men här låter det även mycket Bad
Company, Daniel Lanois och Eagles över det hela. Produktionen
känns överlag mjuk och lite återhållsam vilket gör det hela
behagligt att lyssna på. Låtarna är välskrivna och
välarrangerade och det hörs att grabbarna varit med ett tag. Jag
har kommit på mig själv att lyssna på denna skiva när jag vill
varva ner och softa. Då kommer den bäst till sin rätt.
Gitarristen presterar också ett fint gitarrspel i många låtar.
Nästan lite Paul Kossoff-känsligt hanterar han gitarren och
låter tonerna sväva över strängarna. Han liksom färgsätter
låtarna mer än att styra dem. Terry Brock sjunger också mjukare
än vanligt varav min Eagles-referens. Så sätt er i bilen och
ladda nya Strangeways i CD-spelaren och njut av stämningen och
höstlandskapet. De går hand i hand.
www.facebook.com/pages/Strangeways-Official-fan-page/264061032678
8 / 10
Peter Dahlberg
|
