Ronnie Wood - I Feel Like Playing (Eagle/Playground)

Tyvärr har det handlat mer om ett struligt kärleksliv än om vackra målningar och svängig rockmusik den senaste tiden i Rolling Stones-gitarristen och målaren Ronnie Woods liv. Den nu 64-årige gitarristen har hamnat i skandalpressen lika ofta som sin kollega Keith Richards då hans stormiga förhållande mer eller mindre spårat ut fullständigt. Nu är inte jag den som läser skvallerblaskor för jämnan men det har varit svårt att undvika herr Woods framfart. Att han under dessa förhållanden lyckats knåpa ihop ett så här finfint album är beundransvärt men precis som titeln säger så var det förmodligen dags igen att göra det han kan bäst – att lira rock! Nya sologiven ”I Feel Like Playing” är en uppvisning i hur en man, som varit med och influerat flera generationer av rockmusiker, själv tar sina influenser och gör till något eget. Vi får nämligen rock’n’roll som är kryddat med allt från soul till reggae men han är långt ifrån ensam den gode Ronnie. Vänner som Slash, Flea, Billy Gibbons, Kris Kristofferson, Bobby Womack och Ian McLagan har alla gjort sitt för att sätta sin egna lilla prägel på musiken.

Hela kalaset inleds med ”Why’d You Wanna Do a Thing” som är en tillbakalutad och lite countrydoftande rocklåt med snygga slidegitarrer och en refräng man lätt nynnar med i. Det är dock ingen låt som jag tycker representerar skivan i stort och är ett litet udda val att öppna alltihopa med. Men man blir än mer konfunderad vad herrn håller på med då andra spåret ”Sweetness” snurrar igång. Här har han lagt sig till med en avslappnad reggaetakt vilket är enda gången det förekommer på albumet. Det är dock en skönt avslappnad låt med ännu en refräng som man lätt visslar på i efterhand.
Skivans första riktiga rockstänkare kommer som tredje spår i form av ”Lucky Man”. Denna medryckande låt är helt klart en av skivans bästa med ett rivigt riff och en stark refräng. Här tror man att rockkalaset skall dra igång på allvar men det kommer av sig lite i den bluesballadliknande ”I Gotta’ Go” som känns aningen anonym trots att Billy Gibbons gitarr låter sig komma till tals. ZZ Top-gitarristen är även inblandade i efterföljande ”Thing About You” och nu är det rivjärn igen! Det låter lite som om Rolling Stones slagit sina påsar ihop med just ZZ Top. Ett av skivans bästa spår!
Sen växlar vi in på ett lugnare spår igen med lite soulrock i Eddie Cochran-osande ”How Am I Gonna’ Catch You” innan Ronnie med anhang går loss på funkrocken i skönt svängiga ”Spoonful”. Från funk kastar vi oss sen in i ett klassiskt rockriffande med ”I Don’t Think So” som besitter ett härligt Monster Magnet-driv.
Resterande fyra spår håller tyvärr inte samma underhållningsvärde som de jag precis gått igenom även om alla är klart trevliga att lyssna på. ”100%” är ytterligare en tillbakalutad snällrocklåt och ”Fancy Pants” är bluesrock med en smålustig text medan soulrocken småsvänger i ”Tell Me Something” och ”Forever” avslutar alltihopa på ett trevligt sätt.

“I Feel Like Playing” är en riktigt underhållande skiva om än inte fulländad. När det dras upp på tempot så är det som allra bäst även om det sker för sällan och tillsammans med Ronnies röst, som är lika fårig som Keith Richards ansikte, så får musiken sin egen prägel. Både musiken och lyriken känns uppriktigt ärlig och visar upp en artist som verkar rätt så nöjd med sin tillvaro trots att skvallertabloiderna säger något annat.
Fortsätter Ronnie att släppa musik av den här digniteten så får Rolling Stones mer än gärna lägga av för gott – igen.

www.ronniewood.com

Betyg: 7/10

Ulf Classon