|
Från att ha gått på knock med första fullängdaren The Dark Third
där en helt fräsch variant av progressive rock visades upp gick
nästa släpp Amor Vincit Omnia åt det elektroniska. Nu kommer här
tredje fullängdaren och Depeche Mode verkar mer och mer vara den
stora inspirationskällan.
En nästan helt inriktad skapelse för dansgolvet där en monoton
slinga gungar fram inleder nya plattan. Något mer åttiotal och
nämnda Depeche Mode hörs men även vibbar från dåtidens Duran
Duran och enmansorkestern Howard Jones presenteras med nästa
spår Black Mourning.
Mer oldstuff där gruppens mer karakteristiska körer med varvade
sånginsatser känns igen i låten Patriarch vilket också är
styrkan i deras framförande enligt mitt tycke.
Den allt som ofta elektroniska musiken varvas trots allt med en
hel del medryckande slingor och atmosfäriska ljudmattor. Open
Insurrection är just ett sådant spår där gruppens tidigare stil
faller väl ihop med nutidens, här känns nästa en
beroendeframkallande tillvaro rätt nära som om Pink Floyd tog
sig an en mer synthbaserad stil. Sista alstret Armistice ger
Pure Reson Revulotion oss en något nyare musikalisk inriktning,
mindre extremt där melodin får mer plats och det som gör bandet
så speciellt, deras arrangemang med massor av härliga vokala
insatser.
Bästa och den mest njutbara låten avslutar således albumet och
nu hoppas vi bara på en lika bra fortsättning i nästa kapitel av
bandets framtida alster.
www.myspace.com/purereasonrevolution
www.purereasonrevolution.co.uk
6,5/10
Conny Myrberg
|
