|
Mitt i skarven mellan den blåsiga hösten och den kalla vintern
är kanske inte rätt läge för glad och somrig surfmusik direkt. I
mitt tycke skall nog sådan musik presenteras i början av
sommaren men faktum är att
Sonic Surf Citys comebackplatta gör sig riktigt bra i kylan
ändå. Man får liksom tillbaka hoppet om att sommaren inte är så
långt borta trots allt.
Detta svenska band gjorde sig ett namn mellan
1988 och 1997 genom att ge sig i kast med att spela Beach Boys
glada surfpop i Ramones punkiga tempo. De blev kanske inte kända
för den stora massan men faktum är att bandet faktiskt fått ge
namn åt en klubb i Osaka, Japan där deras musik är den enda som
får spelas i högtalarna. Men om det säger mer om bandets musik
eller om japaner i största allmänhet låter jag vara osagt.
Hur som helst så har Sonic Surf City inte ändrat speciellt
mycket på sitt framgångsrecept när nu comebacken ”Pororoca” når
oss. Det är glad, somrig och studsig poppunk med korta låtar och
starka refränger vars lyrik behandlar det som hör stranden och
surfingen till. Eller bkikinisurftrashpop
som dom själva vill kalla det.
Albumet i sig bjuder inte på någon hissnande musikupplevelse
direkt utan studsar fram på ett behagligt sätt. Emellanåt närmar
sig bandet lite tyngre, nästan Danko Jones-liknande, tongångar
men hittar snabbt tillbaka till stranden igen. Få spår sticker
ut ur mängden men såväl ”I’m
Going’ Surfin’” som ”Una Big Kahuna”, ”Surfin’ Amazonas” och ”My
Scooter” kommer med all säkerhet dyka upp på någon blandskiva
till den kommande sommarens fester. För det är då som denna
sortens musik kommer till sin rätta.
www.myspace.com/sonicsurfcityofficial
www.sonicsurfcity.com
6/10
Ulf Classon
|
