|
|
Mitt i mörka och kalla november så kom här
plötsligt och oväntat årets härligaste och varmaste
lyssnarupplevelse! Norska bandet Nordagust släpper sin
debutplatta på skivbolaget Karisma som ju hyser bland annat
bandet Airbag (som gjorde en helt fantastisk spelning vid årets
Slottsskogen Goes Progressive festival i Göteborg). Den här
debuten var bland det häftigaste jag varit med om.
För att förklara vad jag menar så är det oundvikligt att nämna
det svenska bandet Änglagård som utan tvivel måste vara en av de
största inspirationskällorna för Nordagust. Just när punkvågen
och diskovågen nått sitt maximum efter 80-talet släppte
Änglagård två makalöst bra plattor (”Hybris” och ”Epilog”).
Mycket djärvt (symfonirocken var ju rent av bespottad under
80-talet) återanvände de en del element från 70-talets
symfonirock men de blandade även den med tydliga inslag av
svensk folkmusik och improviserad jazz. Det mest framträdande
med Änglagård var dock att de dammade av det gamla
samplingsinstrumentet Mellotronen som var en av
grundpelarna i soundet från t ex band som Genesis och Yes men
det användes också av en stor mängd andra rockband under
70-talet. Med hjälp av detta instrument skapade Änglagård
stämningar som tillsammans med folkmusikinslaget gav dem ett
helt unikt och nyskapande sound. Bandet blev efterhand mycket
uppmärksammat internationellt (rena kulten) men dock inte i
Sverige. Och efter bara två plattor splittrades bandet. Flera
goda försök att axla deras mantel gjordes (bland annat av
svenska banden Anekdoten och Paatos som fortfarande är
verksamma) men ändå var det inget band som riktigt lyckades
skapa den magi som kännetecknade Änglagårds musik. Men nu undrar
jag om inte det är dags!?
Nordagust (som betyder ungefär en byig Nordanvind på svenska)
har funnits ett bra tag (faktiskt ända sen 1999) och de har
släppt ett antal demos. Om jag förstått saken rätt så släpptes
faktiskt en demo-version av ”In the mist of morning” redan 2007.
Men efter att ha skrivit kontrakt med Karisma Records lanserar
man nu plattan i en ny version. Medlemmarna i Nordagust är
Daniel ”Solur” Solheim (leadsinger + diverse instrument), Ketil
Armand ”Bergur” Berg (trummor och percussion), Knud ”Strandur”
Strand (bas), Jostein Aksel Skjönberg (huvuddelen av
keyboards-mellotron), Sissel Os
(keyboards och sång) samt Guro Elvik Strand (gitarr och
keyboards). På deras bandsida (www.nordagust.com)
kan man se bandet tillsammans ute i den norska naturen. Fotot
ser ut som om det var taget från en annan tid, snarare från
1800-talet. Alla är klädda i gammaldags lantliga kläder. Männen
ser ut mer eller mindre som kolare med svarta hattar i Dan
Andersson stil. Man får verkligen samma intryck som av Änglagård
som ju också framträdde lite som Gröna Vågare som slagit sig ner
ute i landsbygden fjärran från storstaden. Att bandet delvis
spelar folkmusik synes helt naturligt med denna image. Mer
överraskande är dock inslaget av hårdrock som då och då skymtar
fram. Men man imponeras också av alla dessa instrument som
hanteras. Det rör sig om saker som Kantele, Dulcimer, Mandolin,
olika typer av flöjter, dragspel, mungiga och diverse klockspel.
Det finns även spel på såg, grindar, tunnor, yxor och hammare!
Men framförallt har man blandat in en mängd olika naturljud i
produktionen. Vet inte hur många typiska fåglar som är med och
ackompanjerar på de olika låtarna. Till exempel har man vävt in
tjäderspel i den första låten på ett alldeles fenomenalt sätt.
Vattenfall och en massa andra naturljud finns också med. I en av
låtarna finns dessutom med det helt osannolika ljudet av någon
som klafsar fram i gyttjan i ett kärr eller en mosse!
Men framförallt domineras bandets ljud av Mellotronen. Det var
längesen jag hörde en så Mellotron-mättad platta. Frågan är
faktiskt om det någonsin gjorts en skiva med så mycket mattor av
Mellotronstråkar och Mellotronkörer!? Till detta finns otroligt
fint ackompanjerat gitarrspel (t ex missa inte det otroligt
inspirerande gitarrsolot tillsammans med mungiga i slutet på
låten ”Expectations”) och ett distinkt taktfast trumsound. Sen
måste jag också framhålla sången av (förmodar jag) Daniel
Solheim. Ingen skönsång direkt men perfekt för den stämning som
målas upp. Om sången var
Änglagårds möjliga lilla svaghet så kan man säga att detta
definitivt inte gäller för Nordagust.
Enligt min mening finns det inte ett enda svagt spår på plattan!
Jag satte i mig verket med liv och lust från första till sista
tonen. Det enda negativa jag kan säga är att det hastigt
strömmande vattenfallet som ackompanjerar låten ”In the woods”
möjligen var lite väl stressande till en annars så lugn låt. Men
för övrigt var det här en lyssnarupplevelse som slår det mesta
jag varit med om. Svårt att riktigt tydligt karakterisera vad
det är som är så fantastiskt bra med musiken. Men troligen är
det väl samma sak som fått kompositörer som Wilhelm
Petterson-Berger, Lars-Erik Larsson, Jean Sibelius och Edvard
Grieg att bli så stora i den nordiska kompositörtraditionen. På
något sätt har man fångat det nordiska vemodet som få andra.
Samma sak gäller den nordiska folkmusiken som innehåller många
av dessa tidvis dystra stämningar. Änglagård och Nordagust har
spunnit vidare på denna tradition och lyckats skapa något nytt
med en bas i modern rock som känns otroligt speciellt och
skandinaviskt. Det är uppenbart att Mellotronen med alla dess
möjligheter att skapa harmonier från strängar och körer har
varit perfekt som plattform för detta musikskapande.
Om jag nu skall plocka ut några favoriter från plattan (vilket
inte är så lätt) så är det den dramatiska ”Elegy” som jag tycker
är ett riktigt melodiskt mästerverk. Fantastiskt samspel mellan
Mellotroner, rytminstrument och sång. Likaledes måste man nämna
låtarna ”Mysterious ways”, ”Frozen” och ”Make me believe” med
liknade typ av stämningar. Missa inte det otroligt sköna
vrålspelet med Mellotron på slutet av ”Mysterious ways”!
Mäktigt. Låten ”Make me believe” är också dramatisk på ett sätt
som man inte är riktigt är van vid. Partiet med kvinnlig
stämsång i mitten som följs av ett mycket melodiöst gitarrsolo
är bara så otroligt skönt! Sen måste jag också nämna låten
”Forcing” som är ett exempel på en låt där folkmusikinslaget
dominerar. Vet inte riktigt vad det är men jag börjar tänka på
den musik som ibland spelades av svenska Kebnekajse eller varför
inte av Merit Hemmingson på hammondorgel (faktiskt inte så långt
ifrån Mellotronen, trots allt). Fantastiskt vackert och
medryckande. I det här fallet inte alls vemodigt och sorgligt.
Den här låten kanske rent av kan bli en klassiker (den förtjänar
det)! Till sist måste jag också nämna den helt otroliga
avslutningslåten ”Elegy epilogue”. Detta stycke rörde mig
närmast till tårar (efter att ha lyssnat några gånger).
Fantastisk vacker men också sorgsen musik. Här visar Mellotronen
den närmast magiska förmågan den har att trolla fram stämningar.
Till detta läggs några fågelljud (tranor?) och ett ensamt piano.
Helt fantastiskt läckert! Omöjligt att inte bli berörd. Bland
det vackraste jag någonsin hört.
Kan det här vara årets bästa skiva? I min musikvärld är det i
alla fall snudd på det. Det här var en lyssnarupplevelse utanför
det normala. Det är klart det blir toppbetyg. Postumt är det
naturligtvis även ett toppbetyg till Änglagård som visade att
det går att göra musik på detta fantastiska sätt.
www.nordagust.com
Betyg: 10 av 10
Karl – Göran Karlsson
|
|
