|
SBB är en klassisk polsk trio som kan skryta med en karriär som
sträcker sig över fem decennier. Det har alltid rört sig om
progrock med jazziga partier och texter oftast sjungna på
polska. Det sistnämnda är faktiskt ett mindre problem än man kan
tänka sig med anledning av den improvisationsbaserade musiken.
Ibland får jag en känsla av att musiken över huvud taget inte är
komponerad utan helt enkelt framlekt under ett rep. Om du jämför
SBB:s livematerial med deras studioverk så hör du att gruppen är
oerhört lyhörd, med förmågor som ibland gränsar till
tankeläsning. Du hör också att gruppen har en förmåga att vrida
och vända på låtarnas arrangemang, ibland till den grad att du
knappt känner igen låten. Detta gör dem till en intressant
konsertupplevelse.
Blue Trance är däremot en grav besvikelse. Med undantag för King
Crimson-lånet Szczęście Jak Na Dłoni och den spröda,
ljuva Pamięci Czas är det enbart gitarristen Anthimos
Apostolis instrumentala, fusionkryddade bidrag som överlever en
djupare granskning. Boven i dramat är bandets grundare tillika
sångare, basist och keyboardist Jozef Skrzek. Instrumentalisten
Skrzek är briljant, men hans vokala prestationer ligger i
paritet med en lungsjuk träskpaddas. På dvd:n Four Decades från
2008 har han en, om inte stark, så åtminstone funktionell röst.
Här utgör den ett sänke. Lägg till att sångerna inte har några
minnesvärda melodier så har du en skiva som är svår att
godkänna.
Tänk om någon kunde övertala SBB till att göra tolkningar av
gamla Camel- eller ELP-klassiker istället för att framhärda med
eget bristfälligt material. Som musiker är de nämligen
fantastiska.
www.sbb.pl
Betyg: 4/10
Jukka Paananen
|
