E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Brother Ape - A rare moment of insight (Progress Records)

 
1. Juggernaut now 7:27
2. Chrysalis 5:34
3. Ultra marathon 7:49
4. Seabound 6:03
5. Instinct 6:52
6. Echoes of madness 9:06
7. The art of letting go 7:23
8. In a rare moment 3:33
Stefan Damicolas: Guitars, lead vocals, keyboards
Gunnar Maxén: Bass, keyboards, harmony vocals
Max Bergman: Drums, percussion

 

En del musiker verkar ha precis hur mycket kreativitet som helst inom sig och formligen sprutar ur sig alster i parti och minut. Tyvärr kan slutprodukten bli lidande kvalitetsmässigt då det ibland handlar om kvantitet före kvalitet. Detta är dock inte fallet när det handlar om dagens recensionsobjekt ”A rare moment of insight” med Stockholmsbandet Brother Ape. Dryga året efter senaste releasen har det redan blivit dags för uppföljaren, vilket är den femte plattan med bandet på lika många år. Hur man kan vara så produktiva och ändå lyckas hålla en så skyhög och jämn kvalitet på samtliga tidigare alster är för mig ofattbart. Det kändes direkt vid första genomlyssningen att nya alstret var en naturlig fortsatt utveckling av det unika sound som utmejslats under den tid som bandet hittills har existerat, och som i och med föregångaren ”Turbulence” började närma sig musikalisk fulländning.

Vad har då dessa fantastiska musiker och kompositörer hittat på sedan senast?  Jo, man har gjort precis det som förespråkas i pizzareklamen, nämligen man har tillsatt: EXTRA ALLT!!

Detta innebär att man har utvecklat sin musik mot ett än mer progressivt och intrikat sound, där man adderar en tidigare sällan hörd tyngd och teknisk komplexitet. Detta märks inte minst i öppningsspåret ”Juggernaut now” och tredje spår ”Ultra marathon”, där bandet lever ut sina musikaliska kunskaper på aldrig skådat/hört vis. Stefan Damicolas gitarrspel är intrikat och tekniskt fulländat och samtidigt så vackert så att man alldeles tappar andan. Gunnar Maxéns basspel är blytungt och följsamt, och Max Bergmans trumspel utstrålar en frenesi och teknik som gör dessa båda spår ytterst intensiva och drivna.

Andra spår ”Chrysalis” är till en början lite lugnare och inte fullt så progressiv i sin karaktär, men bryts emellanåt av med betydligt tyngre och mer avancerade partier. Låten har en fantastiskt snygg bärande melodi där Stefan Damicolas lite spröda stämma verkligen kommer till sin rätt. Kontrasterna mellan de bedövande vackra avsnitten och de betydligt massivare partierna är i mitt tycke fullständigt lysande, och är ytterligare en detalj som bandet har förfinat under åren, och som ger dem ett så eget och unikt sound. Maxéns keyboardspel utvecklas mer och mer för varje platta och bidrar starkt till att göra ”A rare moment of insight” till ett så makalöst bra album.

Fjärde spår ”Seabound” är ett av plattans lugnaste spår där Stefans akustiska gitarrspel bidrar till att sätta en cool och mycket skön prägel på låten. Snygg stämsång och vackra harmonier kryddar lite extra och blir en naturlig motpol till de massivare och betydligt intensivare spåren. Detta ger en perfekt balans åt plattan som helhet. På ”Instinct” är det återigen dags för Max Bergmans patenterade ”ettrande” på trummorna, men här är grundmelodin betydligt lugnare och bärs till stor del upp av Maxéns tunga och drivna basspel, men framförallt av ett välspelat och följsamt keyboardspel. Damicolas sångprestationer ligger lite ”svävande” över det omväxlande och komplexa kompet. Återigen är grundmelodin bedövande vacker, och jag konstaterar att aldrig har nog en tidigare Brother Ape-platta haft så bra och genomarbetade sångarrangemang som på detta nya alster.

”Echoes of madness” är plattans längsta spår och är ett av flera riktiga höjdarnummer. Här varvas teknisk instrumental briljans där Damicolas gitarrspel fullkomligt glöder av intensitet, med en tyngd och massivitet som är grym. Här mixas snygga vackra partier med smattrande trumspel/percussion. En annan sak som jag tycker att bandet har utvecklat för varje platta är den detaljrikedom som finns inom varje låt, där varje litet enskilt ljud, instrument eller detalj känns absolut avgörande för helheten och slutintrycket. Med en produktion som slår alla de tidigare plattorna på fingrarna bidrar detta till att göra ”A rare moment of insight” till ett sådant veritabelt mästerverk.

”The art of letting go” startar med avskalat pianospel och lugna vokala insatser vilket är ytterst stämningsfullt, och man riktigt känner på sig att det inom en kort stund kommer att braka löst ordentligt, vilket det naturligtvis också gör. Damicolas gitarrspel, bitvis kryddat med coola wha-wha-effekter bidrar till att lätta upp den ofta massiva ljudbilden. Hans insatser på gitarren är i mitt tycke alldeles briljanta med alla sina tekniskt avancerade detaljer, men där melodi, frasering och känsla alltid kommer främst. Detta parat med en mycket kraftfull sångmelodi gör att även detta spår blir så mäktigt beroendeframkallande. Avslutningsspåret ”In a rare moment” knyter ihop den musikaliska säcken på ett bra och kompetent sätt, och gör genom sin relativa enkelhet och sina helt instrumentala inslag att den summerar resten av plattan på ett perfekt sätt. Därmed sätter den en värdig punkt på en resa tillsammans med ett av de absolut bästa och mest intressanta banden på artrockscenen av idag, vilka enligt mig saknar musikalisk motsvarighet överhuvudtaget.

För att återkoppla till min tidigare nämnda liknelse med pizzareklamens EXTRA ALLT!, kan jag bara konstatera att ”A rare moment of insight” är: Mer progressiv, mer komplex och mer variationsrik än sina föregångare. Den innehåller genomgående betydligt starkare låtar, vackrare sångmelodier, ettrigare trumspel, intrikatare gitarrspel, maffigare basspel, stämningsfullare keyboardpartier, samt att de vokala prestationerna aldrig tidigare har låtit mer välljudande. Jag kan samtidigt också konstatera, med risk att förlora all trovärdighet som recensent, att den tiograderade betygsskalan inte räcker till för att ge detta mästerverk fullständig rättvisa, så slutbetyget blir därför en stark och övertygande elva!!

Backkatalog:
 
On the other side  (2005)
Shangri-la  (2006)
III  (2008)
Turbulence  (2009)
A rare moment of insight (2010)

 

www.brotherape.com

www.myspace.com/brotherape

 

10/10  (11/10)

Staffan Vässmar

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna