Trummisen i det holländska progbandet Sky Architect,  Christiaan Bruin, arbetar även på egen hand och släppte i september sitt andra soloalbum ”Making sense” . Solo kallar han sig kort och gott för ”Chris” och det artistnamnet låter i mina öron mer som en Idol-finalist än den mångsidiga musiker Christiaan visar sig vara.

Här är det hemslöjd som gäller och Christiaan har skrivit allt, spelar och sjunger allt och har dessutom producerat plattan. Utrymme för avslöjande svagheter, tänker jag, lite fördomsfullt skeptiskt. Efter några genomlyssningar får jag nog erkänna att musiken känns varierad och välspelad, trots att det är ett enmansverk. 10 spår med fyra tiominutersnummer och lite smågodis däremellan får anses vara god valuta för pengarna. Rent musikaliskt bjuder Chris på en ganska lättlyssnad mix av influenser från IQ, Genesis, Beatles och varför inte Klaatu. Relativt tungt och symfoniskt på första långspåret ”Waking from a dream”, lite popcalypso i ”To fly”, majestätiskt i längsta spåret ”Fantasy”, klassisk neoprog i ”Eve of destiny” och Beatlessött i ”Wishful thinking”, med snygga stämmor och allt.

Jodå, inte har Chris brist på musikaliska idéer. Svagaste kortet får nog sången sägas vara, då Chris har ett begränsat register och saknar personlighet i rösten. För att vara trummis spelar han också relativt statiskt och spänningslöst på plattan, som om han inte vill låta sitt huvudinstrument framträda för tydligt. I och för sig en sympatisk hållning, även om lite snärtiga trumlicks inte hade skadat. Det blir lite stelt och tungfotat emellanåt, även om Christiaans sinne för melodier håller intresset uppe trots att de instrumentella excesserna uteblir. Gott hantverk med andra ord.

www.myspace.com/christiaanbruin

Betyg 7/10

Hans-Åke Höber