|
Att leva och bo i Iran har ju sedan långa tider tillbaka visat
sig vara både svårt och ibland dessutom mycket farligt, både för
den egna hälsans skull, men även för familj, släkt och vänner.
Att dessutom försöka verka som låtskrivare och musiker verkar
ännu svårare, och om det som i detta recensionsobjekts fall
handlar om lite tyngre musik, så verkar det närmast omöjligt.
Det Iranska bandet “Ahoora” bildades sent 2001 i Teheran, och
spelade till en början bara covers med / av sina stora
förebilder: Iced Earth, Iron Maiden och Black Sabbath. Man
släppte en första demo “The call of beneath” 2004 och man gjorde
sin officiella scendebut 2005, och då var man den första
metalakt i Irans historia som framförde sin musik live med
vokala inslag. 2006 släpptes den självbetitlade debutplattan “Ahoora”.
Utgivningen av plattan förbjöds dock av det Iranska ministeriet,
men släpptes ändå och väckte ett visst uppseende utomlands och
bandet inbjöds till flertalet festivaler och gig som man dock
inte kunde genomföra på grund av de mycket stränga
utresereglerna ifrån Iran.
Ahooras andra platta “All in blood with you” släpptes sent 2007
och var ett stort steg framåt i bandets utveckling mot ett mer
eget sound. Även denna platta väckte uppmärksamhet utomlands,
och tyvärr missade bandet även denna gång flera möjligheter att
spela utomlands av tidigare nämnda skäl.
Platta nummer tre “Awkward diary” skrevs och spelades mestadels
in redan 2008, men fick under vissa perioder ligga i träda på
grund av de pågående oroligheterna i landet samt problem inom
bandet.
Av pressreleasen att döma hade jag förväntat mig en ganska tung
och brutal platta, med tanke på alla de hänvisningar till
diverse metalmagazine som lovordat föregångarna. Blev ganska
överraskad av bandets sound som jag inte tycker på långa vägar
lever upp till det som pressreleasen utlovar. Ahooras musik
bygger mestadels på en blandning av psykedeliska programmerade
synthmattor, och ganska så enformiga / entoniga sångarrangemang.
I det medföljande promobladet sägs ingenting om någon inblandad
keyboardist, så vem som har spelat / programmerat merparten av
de musikaliska tongångarna vet jag alltså inte.
Plattan är inspelad i bandets egen hemmastudio och uppvisar
tyvärr många brister när det gäller produktionen, med en sångmix
där det emellanåt nästan är omöjligt att urskilja mer än enstaka
vokala fraser. Ljudbild och balans mellan instrumenten är i
övrigt ganska så ok, men den tyngd som jag hade hoppats på lyser
med sin frånvaro. Enda undantagen är låtarna: “Unattended”
och “Egoless” där bandet kommer igång bättre och man kan
ana sig till hur bandet egentlig skulle ha kunnat låta.
Gitarrspelet på plattan är närmast obefintligt trots bandets
egen gitarrist samt två gästgitarrister, så det är inte konstigt
att den förväntade tyngden uteblir. Synd att dessa låtar /
partier inte är fler för helheten hade definitivt vunnit på
detta. Många av de låtideér som presenteras på plattan är inte
så tokiga, men slutprodukten känns alldeles för tam och
fabrikstillverkad / programmerad för att riktigt tas på allvar.
Mer tyngd och brutalitet hade hjälpt upp låtmaterialet till en
acceptabel nivå, medan det nu är knappt bara lyssningsbart med
enstaka positiva ljudupplevelser.
Kanske var mina förhoppningar på denna platta alltför stora med
tanke på förutsättningarna bandet har haft i sitt skapande, men
även utan förväntningar så är detta programmerade gytter av
synthmattor och andra semipsykedeliska inslag för kvalitativt
undermåligt för att gå hem hos mig.
www.ahoora-band.com
2 / 10
Staffan Vässmar
|
