E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

Gästbok

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Akroma - Seth (Thundering Records/Manitou Music)

 

1. L'eau Changée En Sang
2. Les Grenouilles
3. Les Moustiques
4. Les Taons
5. La Peste Du Bétail
6. Les Ulcères
7. La Grêle
8. Les Sauterelles
9. La Mort Des Premiers Nés
10. Les Ténèbres


 

 

Dom är ambitiösa de goda fransmännen (och en kvinna) i bandet Akroma minsann. Debuten ”7” behandlade de sju dödssynderna och när nu uppföljaren är här så skall det handla om de tio bibliska farsoter som den egyptiske guden Seth spred död och misär med. Om jag har fattat det rätt i alla fall för mina kunskaper i det franska språket är minimala så bandets texter kan i princip handla om vilka otrevligheter som helst utan att jag vet om det. Det något knapphändiga informationsbladet ger dock en fingervisning om vad konceptet går ut på så helt ute och cyklar är jag nog inte.

Detta är mitt första möte med bandets musik och speciellt överväldigad blir jag då inte. För det första spricker hela ljudbilden så fort den manliga sångaren Alain Germonville (Scarve) tar ton för han låter precis som Dani Filth (Cradle of Filth) gjorde i början på karriären. Det vill säga som en trasig visselpipa! En högt pitchad röst som skär igenom märg och ben och är fullständigt outhärdlig. Det låter rent ut sagt för jävligt! Hans kvinnliga kollega Lulu skänker lite mer sansad fägring men dock mest som en berättarröst som varken gör till eller från.
Men det är inte bara sånginsatsen som är underkänd för musikalsikt är det inte speciellt jättespännande heller. En småproggig variant av metal där det lite mer extrema avarterna samsas. Ena stunden piskar det på med lite black metal för att sen bryta in på ett mer angeläget progmetalspår. Lite som om de försökt att kombinera Dimmu Borgir, Dream Theater samt King Diamond och adderat en gnutta goth. Kanske inte världens bästa beskrivning men förmodligen ändå den bästa jag kan ge er.

Men om vi skall vara helt ärliga så är faktiskt musiken inte så pjåkig för det är varierat, snyggt arrangerat och tillräckligt utmanande för att det aldrig skall bli tråkigt. Men tyvärr är soundet kliniskt, iskallt och maskinellt (är det en trummaskin?) vilket inte är att föredra i detta sammanhang direkt. Jag hade nog föredragit ett fetare och mer organiskt ljud för en bättre helhet. Men även om så skulle ha varit fallet så faller hela skiten pladask på grund av denna Germonville som borde låta sig undersökas för så här illa får man inte låta! Utan honom hade betyget förmodligen hamnat på klart godkänt och hade det inte varit för att musiken trots allt är av det småintressantare slaget så hade betyget nått botten. En fyra kan kännas som en pinne för mycket men vissa delar går helt klart an så varför inte?

www.myspace.com/akromametal

www.akroma-metal.net

 

Betyg: 4/10

 Ulf Classon

 

 

 

 

  

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna