|
Fram till att John Hiatt fann sin musikaliska identitet med 1987
års “Bring the Family” hade han fuskat med allt möjligt från new
wave-pop i stil med Elvis Costello till uppsluppen Huey
Lewis-rock´n´roll. Men när framgångarna uteblev slog han ner
bopålarna i ett bluesigt landskap med countryrock-rötter. Fokus
låg nu på hans ärrade, lidelsefulla sång och ett skönt
americana-sväng. Där finner vi honom än idag 20 album in i
karriären, med kortlivade stjärnkonstellationen Little Village
(1991-1992) inräknad.
Till ”The Open Road” har Hiatt hyrt in Nashville-gitarristen
Doug Lancio och resultatet är att bluesen har fått vika undan
lite för ett mer countryfärgat komp. Men Hiatts musik förlorar
inte något av sitt traditionella gung för det, däremot är det
betydligt mer tillbakalutat. Den här gången är det dock de
memoarliknande sångerna som står i centrum. Rösten är fängslande
och levande. Varenda fras Hiatt sjunger kommer från djupet och
förefaller vara självupplevd, och det lediga musicerandet
tjänstgör som ett slags ram till de målande berättelserna.
Däremot tycker jag att ramen är alltför blekaktig. ”The Tiki Bar
Is Open” (2001) och ”Beneath This Gruff Exterior” (2003)
besitter allt ovanstående fast med ett mer glödande komp och en
större variationsbredd. Det är väl egentligen bara det inledande
titelspåret med sina ekande gitarrackord, den långsamma
bluesbiten ”Like a Freight Train” och själfulla balladen ”Carry
You Back Home” som motsvarar förväntningarna. Emedan sången är
lika gripande som alltid tar musiken knappt ut svängarna alls
utan står allt som oftast och puttrar i den bluesiga
countryfåran. Vi får visserligen bugga till ”Haulin'”, men det
vill vi inte, och överhuvudtaget känns det som att kompositören
John Hiatt har varit något för bekväm den här gången.
www.myspace.com/johnhiatt
www.johnhiatt.com
Betyg: 6/10
Jukka Paananen
|
