|
John Wetton beskriver Asias musik enligt följande:
” Asia is an English prog-rock band with a pop edge, always has
been, and hopefully always will be. Accessible, melodic,
anthemic songs with great playing…”
För första gången sedan debuten 1982 (som blev världens mest
sålda skiva det året!) har bandet arbetat med en utomstående
producent. Valet föll på Mike Paxman som spelade med Judie Tzuke
på 70-talet och som på senare år producerat både Status Quo samt
Uriah Heeps två senaste kritikerrosade album.
Detta är studioalbum nummer två efter återföreningen av
originalsättningen och om jag räknat rätt det 11:e studioalbumet
totalt. Mike Paxman har skapat ett mjukt och luftigt sound som
även känns lite nostalgiskt när man lyssnar. Han har velat
återskapa det mäktiga 80-talssoundet men överföra det till
2010-talet. För att förstärka att bandet tycker att nya plattan
är Asia ända ut i fingerspetsarna så har de anlitat Roger Dean
till att göra omslaget. Han gjorde även omslagen till de två
första skivorna med dem.
Skivan i sig kändes först lite splittrad när jag lyssnade på
den. Först när jag tagit bort tre låtar och arrangerat om
låtlistan lite så har det växt fram en skiva som är värdig att
ligga i topp med de tre första skivorna.
Jag satte ”Holy war” som första låt då introt omedelbart griper
tag i en och låten i sig är Asia i absolut toppklass!
Nästföljande låt blir ”Finger on the trigger” som är en lite
upprockad version av Wetton/Downes låt från 2005. Redan då
tyckte jag den lät som en klassisk Asia-låt. Som låt nummer tre
kommer ”Listen children” och fortsätter att ge det där
lyckoruset. Därefter kommer ”I believe” som är löjligt bra.
”Ever yours” är en fin ballad som bara förstärker att Asia
lyckats igen. Sedan blir det klassisk Asia-pamp igen med låten
”End of the world” . I sjunde låten ”Light the way” så får
Steve Howe glänsa lite extra med ett ursnyggt gitarrspel i
början och under låten. Först i åttonde låten ”Through my veins”
så känns de lite som de gjorde på förra plattan från 2008.
Avslutningsvis har vi ”There was a time” som är en fin lugn
avslutning på skivan. Lite medeltidsinfluenser kan anas här.
Så vad säger man? Gammal är äldst eller? De har lyckats knäcka
förra skivan och gjort något som lätt kan mäta sig med de
klassiska skivorna. Även om jag fick rensa lite och stuva om
lite i låtlistan så går det inte att komma ifrån att detta är
bland det bästa de gjort. Hatten av!
www.myspace.com/originalasia
www.originalasia.com
9,5 / 10
Peter Dahlberg
|
