|
|
Då var den då äntligen här! Jag har väntat på Armored Saints
efterlängtade nya platta ”La Raza” i evigheter känns det som.
Senaste livstecknet från bandet på skivmarknaden var för nio år
sedan med en samling innehållande diverse rariteter så suget
efter nytt material har varit stort länge nu. Bandets
ljusskygghet är i och för sig inget att hänga upp sig på. John
Bush (en av mina absoluta favoritsångare) har ju både hoppat av
och gått med i Anthrax, blivit pappa samt sjungit i en Burger
King-reklam och Joey Vera (bas) har även han fått barn utöver
sina åtaganden med bandet Fates Warning. Det är dessa två
låtskrivandet oftast kretsar runt i Armored Saint så att det har
dragit ut på tiden är inte så konstigt. Men nu är den i alla
fall här och den där superkicken jag omedvetet längtat efter
uteblev tyvärr. Bandet fortsätter dock att regera i
gränsländerna mellan de olika åttiotalsgenrerna och är
fortfarande lika svåra att sätta en etikett på som tidigare. Dom
startade nämligen samtidigt som den första thrashvågen och
buntades ihop med de banden men fick senare stämpeln heavy metal
men var rockigare än sina hårda kollegor. Till slut fick de nöja
sig med att hamna under samma fana som banden i genren US power
metal men inte ens det är en tillräckligt bra beskrivning på
bandet tycker jag. Deras sound och musik är smått unikt och
väldigt svårdefinierat om ni frågar mig men att de har sina
rötter i det tidiga åttiotalets amerikanska metalscen råder det
inga tvivel om. Dock hämtar de inspiration från sjuttiotalsakter
som Thin Lizzy, Aerosmith och Led Zeppelin så dom är både mer
jordnära och naturligtvis svängigare än sina jämngamla kamrater
från Los Angeles.
Deras sjuttiotalsinfluenser får mer spelrum på ”La Raza” än vad
vi sett tidigare på bandets plattor vilket jag tycker bara är
till deras fördel. Naturligtvis levererar grabbarna självklara
Armored Saint-smockor i form av tillexempel ”Loose Cannon” och
”Head On” men överlag känns materialet bluesigare och mer
lössläppt än tidigare vilket förmodligen kan tillskrivas
influenserna från sjuttiotalet. Här finns även lite gladlynt
punk att finna i upptemporökaren ”Little Monkey” vilket jag
tycker passar bandet utmärkt. Annars är det dåligt med spår som
sticker ut. Både ”Left Hook from Right Field” och ”Chilled” som
så väl titelspåret är alla starka låtar men det där sista rycket
för att man skall spricka upp i stort soligt leende uteblir.
Det jämna men något otillfredsställande låtmaterialet håller
trots allt en hög klass och det luftigare soundet samt det
friare musicerandet har gjort så att John Bushs omfångsrika och
myndiga stämma har fått fritt spelrum. Frågan är om inte detta
är en av hans absolut bästa insatser på mycket länge? Hur som
helst så skulle jag vilja klassa ”La Raza” som en lite hårdare
”feel good”-platta som definitivt för bandet framåt i karriären.
Frågan är bara när nästa album kan tänkas titta fram? Armored
Saint är numera mer eller mindre ett sidoprojekt som ligger de
inblandade varmt om hjärtat men som snällt får maka på sig för
andra, större, åtaganden. Låt det dock inte gå nio år till nästa
”comeback”-platta tack.
www.myspace.com/armoredsaint1
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
