|
|
Då var det återigen dags för Poisonblack att föra vidare det
finska vemodets fana som det nu insomnade Sentenced så briljant
förvaltade innan de gick i graven för några år sedan. Sentenced
dåvarande frontman Ville Laihiala albumdebuterade med sitt
Poisonblack innan begravningsceremonin inleddes för Sentenced
men då bara som gitarrist. Sen när väl de sista konserterna var
avklarade och kistan var jordfäst så tog Laihiala även över så
väl sången som låtskrivandet i Poisonblack från Juha-Pekka
Leppäluoto och Sentenced-fansen behövde inte sörja så länge
till. Det spår som Poisonblack slagit sig in på med debuten har
de sedan spunnit vidare på och har nu kommit fram till album
nummer fyra. I grund och botten är Poisonblack en naturlig
fortsättning på Sentenced där stora riff och melankoli blandas
med toksnygga melodiarrangemang i en mörk olycksbådande
ljudbild. Till detta får vi Laihialas mörka men varma stämma som
återger lyrik fylld med hat, kärlek, död, liv, alkohol och
ironisk humor. Precis som det var i Sentenced.
”Of Rust And Bones” känns dock svagare än sina syskon i
backkatalogen då det mesta nu känns igen sedan tidigare och
återanvändandet är lite för tydligt. Dock skall det sägas att
hantverket är bra och den bluesiga ådra som nu inkommit är till
godo för musiken. Plus är det också att de nu vågar ta ut
svängarna lite och låter en del spår segla upp mot
åttaminutersstrecket. Detta gör att bandets mörkerromantik får
mer spelrum att både breda ut sig och gripa tag om lyssnaren.
I det stora hela är ”Of Rust And Bones” ett välljudande stycke
melankolisk metal med gotiska förtecken som både svänger och
skänker melodier till livet. Dock har man hört det förut och då
bättre så för fansen är detta ytterligare en platta att troget
inhandla men själv kör jag nog hellre Sentenced ”The Cold White
Light” (2002) ett extra var hemma i stereon.
www.myspace.com/officialpoisonblack
www.poisonblack.com
Betyg: 6/10
Ulf Classon
|
|
