|
”Are you ready to rock”, ”Victim of illusion”, ”Let sleeping
dogs lie”, ”Attack of the mad axeman”….
Klassiker som Gary John Barden sjöng tillsammans med Michael
Schenker i 80-talets begynnelse. Samarbetet blev kort men
fruktbart. Två klassiska studioplattor och ett lika klassiskt
livealbum blev det innan de gick skilda vägar 1981-82. Därefter
började Gary skriva låtar tillsammans med Gary Moore inför hans
skiva ”Corridors of power” men såvitt jag vet blev det inget av
det. Gary Barden blev därefter ihop igen med Michael Schenker
och de fick ur sig ett studioalbum till, ”Built to destroy” 1983
som dessvärre var en besvikelse och samarbetet bröts igen.
Barden började då leta efter ett nytt band att sjunga i och
bildade Statetrooper tillsammans med Brian Robertson vilket
resulterade i en skiva 1986-87. I mitten av 90-talet hördes
Barden i Praying Mantis. Under 2000-talet bildade han bandet
Silver som släppte hyfsad modern melodiös hårdrock. Framförallt
plattan ”Addiction” från 2004 kan jag rekommendera. 2006 släppte
Statetrooper en skiva till utan större uppståndelse. Efter det
verkade som att Barden tröttnade på att samarbeta med andra och
började släppa soloskivor istället. Undantag gjordes då Michael
Schenker hörde av sig igen och nu släpper Barden soloskivor
parallellt med M.S.G.
Men nu riktas fokus återigen på soloartisten Gary John Barden
och vad får vi till livs anno 2011 månne?
Barden vet i dagsläget vad hans publik vill höra och bjuder på
en skiva späckad med melodisk hårdrock. Visst hörs det att
rösten är lite sliten men den känns igen. Barden har i dagsläget
hunnit bli 56 år. Måste erkänna att det tar en stund innan
skivan växer på en men efter ett tag så dyker det upp en del
godis. Så om ni gillat vad ni hört tidigare så ge denna skiva en
chans! Det som stör mig mest är att jag inte hittar någon
information någonstans vem som spelar gitarr på skivan. Han/hon
är nämligen ganska vass! Bandet är överlag bra och produktionen
låter organisk och ”live”, signerad Michael Voss. Vi bjuds även
på en cover av Gary Moores ”Don´t take me for a loser” men den
överträffar dock inte originalet.
Favoritspår: ”Fallen by the wayside”, ”Child of sorrow”, ”We are
the dead” och ”Before the eyes of the world”.
7 / 10
Peter Dahlberg
|
