|
|
”Bite the bullet” skanderade smålänningarna för ett par år
sedan, i år är det ”Highway pirates” som kommer eka över
världen. Konceptet känns igen direkt och hårt rockande Bullet
har tagit ytterligare ett steg i rätt riktning även om dom
musikaliskt knappast revolutionerar vare sig själva eller
musikvärlden i stort. Band som AC/DC, Accept och Judas Priest
lär än en gång bli de mest givna referenserna för gemene man,
men jag sållar ut mig själv från mängden och finner även
Airbourne och Saxon förutom tidigare nämnda dinosaurier.
Hela rasket inleds med titelspåret som inte bara har ett
slagkraftigt riff som andas oerhört mycket Saxon utan låten
ståtar även med ett gästspel av självaste Biff Byford och hans
patenterade busvissling. Ett album kan knappast inledas på ett
spänstigare sätt. Men detta är bara en försmak på vad som komma
skall för redan på efterföljande ”Back on the Road” samt ”Stay
Wild” bjuder grabbarna på två av skivans absoluta höjdpunkter.
Här närmar de sig nämligen Airbourne och de båda låtarnas riff,
refränger samt energi skulle utan tvekan göra sig fint på något
av australiensarnas album. Intensiteten avtar sedan något, men
inte mycket, med ”Blood Run Hot” vars refräng och driv utan
tvekan visar upp ett Bullet i högform.
Sen kommer bandets Accept-influenser till sin rätt i ”Fire and
Dynamite” som toppas snyggt av en urstark AC/DC-refräng. AC/DCs
omisskännliga sväng fortsätter sen på efterföljande ”Down and
Out” innan skivans avslutningsfas tar vid med ”Knuckleduster”
samt ”Heavy Metal Dynamite”. Två riktiga rock’n’roll-rökare där
den sistnämnda får oss AC/DC-fans att återigen gillandes sitta
och nicka i takt. Gillar man istället Accept desto mer så tuggar
man sen utan problem i sig efterföljande ”Citylights” som skulle
kunna dela släktband med Accepts ”Midnight Highway”.
Detta heavy metal- och rock’n’roll-party avrundas med ”Into the
Night” som är en Accept-stänkare som får skena fritt men visar
samtidigt upp härliga och mer kontrollerade Iron
Maiden-influenser. Ett härligt val av slutlåt.
Att rulla på i gamla traktorspår skiva efter skiva är inte till
ondo så länge det går att skönja en gnutta utveckling och
framförallt att kompositionerna hela tiden håller urstark och
hög standard. De kvalitéerna har Bullet. Från debuten ”Heading
for the Top” (2006) via ”Bite the Bullet” (2008) till den
rykande färska ”Highway Pirates” går det nämligen att skönja en
stadig uppåtpekande formkurva när det kommer till komponerandet.
Bandet har alltid haft välfyllda energidepåer men nu känns det
både mer temporikt, vassare och mer genomarbetat plus att
variationen känns väl avvägd.
Mitt intresse och gillande av bandet har ökat stadigt för var
släpp och nu när jag även har börjat acceptera sångare Dag
”Hell” Hofers stenkrossarröst, som fötts ur en ohelig
ormgropsorgie bestående av Paul Di’Anno, Brian Johnson och Udo
Dirkschneider, så har jag även börjat acceptera bandets musik
mer och mer.
Alla dessa ingredienser gör att jag har fallit pladask för
”Highway Pirates”. Jag kan ibland sakna en given hit som ”Bite
the Bullet” men får istället tio jämnstarka låtar fyllda till
bredden med attitydstinn hård jävla hårdrock! Det behövs inte
mycket mer än så om ni frågar mig.
www.myspace.com/bulletsweden
www.bullet.nu
Betyg: 8/10
Ulf Classon
|
|
