|
" The Triumph of The 16 Deadly Improvs" är det ganska mystiska
namnet på den 5:e studioskivan med bandet "The 16 Deadly Improvs".
Bandnamnet kommer orginellt nog från det studioprojekt som
bandmedlemmarna, ursprungligen från den alternativa rockscenen i
New Brunswick, New Jersey inledde 1995.
Detta studioprojekts olika sessioner resulterade efter mixningen
i 16 st färdiga låtar, och fyndigt nog så valde man därför att
kalla sig "The 16 Deadly Improvs".
Syftet med projektet var att försöka exprimentera inom
improviserad musik utifrån det musikaliska kunnande som varje
medlem individuellt skaffat sig, samtidigt som man ville
uppmuntra musikerna att spela på helt andra instrument än de
brukliga. Som inspirationskälla och musikalisk utgångspunkt för
det hela valde man King Crimson's Wetton-period.
Från detta inledande tillfälle gick det sedan nästan ett
decennium under vilket medlemmarna flyttade runt i i landet och
jobbade i andra musikaliska projekt. År 2004 kunde man
återsamlas för nya sessioner och gav sedan 2005 ut skiva nummer
två, "The Return of The 16 Deadly Improvs".
2006 kom man ut med "The Challenge of The 16 Deadly Improvs",
den första skivan som kunde få distribution och därmed nå ut
till en större publik. Man fortsatte under de följande åren med
att försöka få till en-dags sessioner när samtliga medlemmar
hade möjligheten att närvara, lade också tid på att förfina de
ganska råa spår man spelade in.
Så år 2008 gavs "The Revenge of The 16 Deadly Improvs" ut och
samma år spelades även råmaterialet till denna 5:e skivan in.
Efter två år av mixning och efter-bearbetning gavs så slutligen
skivan ut 2010, "The Triumph of The 16 Deadly Improvs". Den
bygger alltså enligt skivkonvolutet fantastiskt nog på en
enstaka 2 och en halv timmes kollektiv improvisations-session i
studio utan vare sig tidigare övande på låtarna eller utbyte av
musikaliska ideer.
"The Triumph" innehåller inte helt förvånande 16 spår. Lite kort
skulle man kunna sammanfatta skivan med att säga att den
innehåller i stort sett de flesta aspekter av progressive rock.
En sorts provkarta på vad som döljer sig bakom begreppet. Här
finns det mesta med, allt från bombastiska rockurladdningar (t.ex
"Sand Palm IV"), jazz/funk ("Torpedo"), bluesjam ("Bug bear
blues" m.fl.), experimentellt (t.ex "Mag 3") till spröda
ambienta partier (" The Burrowers Beneath"). Bandet själva
kallar sin musik för “improvised progressive rock”.
De flesta av låtarna är instrumentala men de vokala inslag som
förekommer är väl utförda. Musiken kan upplevas lite mörk i
tonen, en del låtar kan jag tycka känns lite "jammiga" men det
finns ändå hela tiden ett genomgående driv och en underliggande
spänning i arrangemangen som är intressant. Fortfarande kan man
på flera ställen ana King Crimson och Robert Fripp som starka
influenser men utan att man för den skull har karbonkopiera
något.
Tack vare den stora variationen blir det aldrig tråkigt och det
saknas helt "dö-kött" och utfyllnad. Det fantastiska med skivan
är ändå den spelskicklighet och musikalitet som genomsyrar hela
produktionen, man kan inte tro att den kommit till på det sättet
som den gjort.
Det här är sammantaget helt enkelt en oerhört bra skiva. Den
står sig mycket väl och vill bara växa efter ett stort antal
lyssningar främst genom sin musikaliska bredd, ljudkvalitet och
spelskickligheten hos musikerna.
Låtarna är starka och utmanande komplexa, några kan kräva en
viss tid innan man tar dom till sig men när väl den barriären är
överbryggad så kvarstår bara musikalisk njutning på hög nivå.
Mina bästa spår på skivan är låt 2, "Spririt or Matter", en viss
dysterhet kombinerad med en känsla av medeltid, typ Dead can
Dance.
Spår 8 "Gargantua!", King Crimsonskt med tungfunkig bas och
gnistrande gitarrkaskader och "Fading in my memories", som är
näst sista låten, med sitt utsökta vokala arr.
www.myspace.com/thesixteendeadlyimprovs
www.16deadlyimprovs.com
Betyg 8/10
Erik Holmblad
|
