|
|
Är det inte snart dags att ge göteborgarna i M.ill.ion det
erkännandet som de är förtjänta av här i hemlandet? Dom har
gjort bejublade festivalspelningar i England, legat på
topplistan i Japan och har medverkat på soundtracket till ett av
EA Games populära ishockeyspel men här hemma känner i alla fall
jag att de flesta inte har en susning om vilka M.ill.ion är.
Sedan nittiotalets början har bandledaren och bassisten B.J
Laneby oförtrutet jobbat på med sitt M.ill.ion och har mer eller
mindre hela tiden levererat högklassig melodiös hårdrock i den
svenska skolan men har aldrig riktigt fått det där riktiga
genombrottet. På nya, deras sjunde, album får vi än en gång
melodistark och catchy hårdrock av det lite hårdare slaget med
influenser från både sjuttio- samt åttiotalet. Med sig har
Laneby som vanligt sångaren Ulrich Carlsson och trummisen Per
Westergren som alla sköter sig föredömligt, som alltid, men vi
får här även stifta bekantskap med både en ny gitarrist och en
ny keyboardist. Gitarrposten har Andreas Grövle tagit över med
bravur och keyboarden trakterar australiensiske Angelo Modafferi
med ett starkt resultat.
På nya ”Sane & Insanity” har de tillsammans snickrat ihop ett
gäng riktigt trevliga låtar. Hela kalaset inleds med det
atmosfäriska introt ”Sea of Fate” som mynnar ut i första låten
”Cry to Heaven” som tuffar på i mellantempo och innehar både ett
trevligt riff och refräng. Det är en helt okay inledning men det
är på andra låten, ”Everyday Hero”, som jag tycker skivan tar
fart på riktigt för första gången. Här får vi ett högre tempo
men framför allt är refrängen starkare medan gitarren och orgeln
duellerar snyggt. Faktum är att det är de snabbare spåren med
bandet som alltid har tilltalat mig mest och så även denna gång.
Dock dröjer det några spår innan de trycker gaspedalen i botten
igen men först får vi några riktigt trevliga spår att njuta av.
Det är ”Tomorrow Never Dies” samt ”I Raise My Glass” som plockar
fram bandets arenarockinfluenser medan efterföljande titelspåret
är en klassisk mellantempolåt men med lite mer tyngd i. Just
tyngd är ledordet för skivans bästa låt som följer efter just
nämnda trio. Med ”Hells Gate” plockar bandet nämligen fram ett
underbart, nästan aggressivt, tunggung med en stark refräng och
ett härligt orgelspel! Helt klart skivans höjdpunkt för min del.
Bandet stannar sen kvar vid det lite aggressivare när de drar
igång snabba ”Under Your Wings” som har en skönt flytande
refräng och vars drivande keyboardspel sätter karaktär på låten.
Här tycker jag skivan har tagit en riktigt trevligt och stark
skepnad så när lite den långsammare, nästan powerballadaktiga,
arenarockaren ”Fuel to My Heart” kommer tycker jag albumet
tappar lite fart. Dom kommer dock igen med de lite snabbare
”Drama Queens” och ”Hate” men båda saknar det där lilla extra
för att lyfta. Som tur är spränger sig ”Test of Time” in mellan
dessa två och ger oss skivans andra höjdpunkt med en stark
refräng och underbara Deep Purple-dueller mellan gitarr och
orgel.
Avslutningsvis får vi ”Seize the Day” som på tuggar i
mellantempo även den och har en lite anonym refräng men tar
ikapp förlorad mark tack vare ett skönt driv i musiken.
Det är en mastig melodikaka som M.ill.ion dukar fram och trots
att albumet klockar in på lagom långa fyrtiofem (cirka) minuter
så tror jag ändå att dom hade tjänat på att korta ner skivan med
en, eller kanske till och med två, låtar. Det kan å andra sidan
kanske också bero på mig då det finns en gräns till hur mycket
välpolerat melodisnideri som jag kan ta in på en och samma gång.
Men för mig är i alla fall M.ill.ion Sveriges bästa band på att
lira melodiös hårdrock och ”Sane & Insanity” når kanske inte
hela vägen fram för ett toppbetyg men jag tycker i alla fall att
den passerar sin föregångare ”Thrill of the Chase” (2008) och
den kommer förmodligen att växa ytterligare med åren.
www.myspace.com/millionized
Betyg: 7/10
Ulf Classon
|
|
