|
Amerikanska bandet Ana Kefr har, efter ett i Amerikansk press
kritikerrosat debutalbum “Volume 1” (2009) och en lika hyllad
singel “Tonight we watch the children fucking burn”
(2010) hunnit fram till andra fullängdsplattan ”The burial tree
(II)”. Sedan första utgåvan har bandet bytt ut flera medlemmar
och endast låtskrivarduon Rhiis D. Lopez och Kyle Coughran
återstår från det band som bildades 2008.
Första genomlyssningen av ”The burial tree (II)” gav tyvärr
ingen mersmak trots att förhandsinformationen om bandet verkade
klart lovande. Det som avgjorde detta var en nästan total
avsaknad av nyanser, viket enligt min mening måste finnas inom
varje typ av musik, men framförallt inom den extremare metallen.
Detta för att musiken inte ska bli fullständigt outhärdlig att
lyssna på. Ana Kefr spelar en form av ganska så experimentell
men samtidigt mycket aggressiv metal med en del progressiva
inslag.
Killarna i bandet är mycket skickliga på sina instrument och man
lirar mycket tekniskt avancerat, men det känns hela tiden som om
låtmaterialet är alldeles för enkelspårigt för att nå hela vägen
fram. Man experimenterar en del med lite udda tonspråk och
taktarter och här kommer gitarristerna Kyle Coughran och Brendan
Moore bäst till sin rätt, men man återkommer hela tiden till det
brutala manglande där Shane Dawsons trumspel tar alldeles för
stort utrymme. Blastbeats i all ära, men det funkar definitivt
inte att köra detta hela tiden!! Ibland glimtar dock bandet till
och man riktigt hajar till över ett parti som skulle kunna höja
nivån betydligt, men så är man snart tillbaka i samma harvande
som innan, vilket gör att det gryende intresset snabbt stendör.
Sångaren Rhiis D. Lopez har en mäktig stämma som emellanåt
påminner en hel del om Opeths Micke Åkerfeldt. Där nämnde
sångare har en mycket stor dos dynamik och omfång i sina
röstresurser, är Rhiis D. Lopez alldeles för musikaliskt
enkelriktad och nyanslös vilket drar ner slutbetyget rejält.
Detta i kombination med ett låtmaterial som är alldeles för
inskränkt och nästan helt saknar känsla och variation gör att
detta går fetbort.
www.anakefr.com
www.myspace.com/anakefr
2 / 10
Staffan Vässmar
|
