|
|
Som vanligt när Neal Morse bestämmer sig för att göra en ny
platta, eller medverka i ett nytt projekt lägger han ner hela
sin själ och kreativa kraft i detta. Den nya plattan ”Testimony
two” utgör naturligtvis inget undantag och även denna gång
levererar Morse ett fullspäckat dubbel cd:paket. Temat på detta
nya släpp är som ni förstår fortsättningen på hans
”frälsningshistoria” ”Testimony” som släpptes i samband med hans
utträde från Spock´s Beard..
Som alla pålästa Neal Morse-anhängare känner till har han alltid
varit otroligt kreativ, och har sedan starten av Spock´s Beard
och framåt fullkomligt öst ur sig en strid ström av mycket
högkvalitativa progplattor, samt en närapå minst lika stor skörd
av ”lovprisningsalster”. Den kreativa ådran har hittills inte
verkat visa några som helst tecken på att mattas av eller sina,
medan gränsdragningen mellan de båda musikaliska uttrycksätten
verkar suddas ut mer och mer. Senaste studioplattan ”Lifeline
(2008) var en musikalisk pärla, men textmässigt inte alls lika
intressant, då den alltför ofta tangerade väckelsemötesgränsen
med bred marginal.
Hur står sig då del två av den för övrigt utmärkta ”Testimony”
–sviten??
Den första genomlyssningen resulterade i ett stort Jaha, vadå
??!! Visst låter det Morse som han brukar, men ändå tämligen
jämntjockt och inte speciellt intressant. Följande lyssning
bättrade väl på oddsen något, men den riktigt stora glädjeyran
som förr brukade infinna sig vid ett nytt Morse-släpp infann sig
inte, och den har ett antal lyssningar senare tyvärr inte
infunnit sig heller. Som vanligt när det gäller Morse, så har
han en enastående förmåga att snickra ihop kluriga arrangemang,
brillianta och mycket tekniskt svåra progressiva partier, samt
de otroligt vackra och stämningsfulla melodier som brukar finns
med på varje Spock / Morse-album.
Vid sin sida har han även denna gång sina båda vapenbröder Mike
Portnoy (Trummor) och Randy George (Bas), och de båda utgör som
vanligt en grymt tight rytmsektion som gör allt vad de kan med
det material som komponerats. De bägge plattorna i denna nya
utgåva stoltserar även med en gästlista som inte är av ”guds
nåde” (haha), för vad sägs om: Nick D´Virgilio, Alan Morse, Dave
Meros, Steve Morse, Paul Bielatowicz, Matthew Ward, samt
medlemmar från Nashvilles symfoniorkester. Trots denna
stjärnkavalkad av supermusiker så känns ”Testimony two”
anmärkningsvärt slätstruken och urvattnad. Detta tror jag beror
på att han denna gång levererar en platta som känns som en
upprepning av vad han gjort tidigare i sin karriär. Visst, han
behöver inte förnya sig så dramatiskt inför varje nytt släpp,
men han har klämt ur sig en så lång rad av plattor nu att det
känns som om ”Morse-bägaren” börjat rinna över.
Trots ovanstående gnäll innehåller ”Testimony two” flera klart
godkänd spår, där inledningssviten med: ”Mercy street”,
”Overture no.4”, ”Time changer, samt ”Níghttime
collectors” tillhör några av höjdarnumren. På dessa spår
återfinns all den musikaliska genialitet som genom åren har
genomsyrat Neal Morses musik, och i ovan nämnda ”Time changer”
är samspelet med de forna Spock´s-bröderna närmast magiskt.
Däremot känns spåren ”Absolute beginner” och ”Supernatural” som
utfyllnadsspår och de borde ha finslipats ytterligare ett par
varv innan de hamnade på platta.
Textmässigt handlar ”Testimony two” om Morses liv, under Spock´s
Beard-tiden och fram till den frälsning som genom den
livsomvälvande upplevelsen fick honom att lämna bandet. Den
vidunderligt vackra ”Jayda”, handlar om den svårt
hjärtsjuka dottern som blir frisk och botad genom ”guds hjälp”.
Denna låt levererar en så gripande historia att man har svårt
att inte ryckas med i Morses glädjeyra över dotterns mirakulösa
tillfrisknande. Men precis som jag skrev i min recension av ”Lifeline”-plattan,
häromåret, börjar jag bli ganska så trött på denna
frälsningspropaganda och religiösa fanatism som genomsyrat
flertalet av hans arbeten de senaste åren. Det känns som om det
är dags att göra ett val, där Morse antingen får göra sig beredd
på att kanske tappa en stor mängd fans om han inte särskiljer
sina intresseområden och lämnar de religiösa grubblerierna och
lovsången till rätt forum. Samtidigt måste han utveckla sin
musik ytterligare ett snäpp och i första hand satsa på kvalitet
och inte kvantitet. Själv kommer jag nog snart att tröttna och
kasta in Morsehandduken för gott, om det inte blir en snar
ändring.
www.nealmorse.com
www.radiantrecords.com
5,5 / 10
Staffan Vässmar
|
|
