|
Någon sa att det är svårt
att leva på att vara hårdrocksmusiker i Sverige idag. Men många
när drömmen. Här kommer ytterligare en dröm frontad av Anders
Wigelius. Känd från TV-floppen True Talent där han var utvald av
sångerskan Pernilla Andersson. Där sjöng han Journeys gamla
slagdänga ”Don´t stop believin´”. Därför känns det kanske
naturligt att det handlar om melodiös hårdrock när debutalstret
släpps tillsammans med de andra tre i bandet. Bland andra
storebror Erik på trummor.
Vad ska man säga om detta
då? Allt låter kusligt bekant och har hörts tidigare. De verkar
vilja ta upp kampen med H.e.a.t. och The Poodles så nu vet ni
ungefär hur de låter. Men till skillnad mot nämnda band så är
Anders en lite opersonlig sångare. Jag blir inte riktigt berörd
av hans röst. Låtarna är heller inte lika starka. Kanhända är
det produktionen som spökar. Den är väl inte den bästa med
handen på hjärtat.
De har dock ett starkt
kort i leken och det är ”Hold on to love” som är riktigt bra.
Där lyckas de på alla plan. ”I reach out” och ”Angeline” är
också hyggliga men sen varken lyfter det eller engagerar.
Jag tror dock att
Wigelius kan växa till något större om de bara får chansen att
göra det. Anders bör då jobba på att få in lite mer personlighet
i rösten eller sångstilen. Det är viktigt att sticka ut
samtidigt som man gör ett bra hantverk. Nu har de visat att de
kan spela och har en plattform att stå på. Men ska de lyfta
måste de jobba fram något mer eget sound samt skaffa en bättre
producent.
En godkänd debut men inte
klart godkänd.
Facebook
5,5 / 10
Peter Dahlberg
|
