E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Paul Gilbert – Vibrato (Music Theories/Mascot/Border)

01. Enemies (in jail)
02. Rain and thunder and lightning
03. Vibrato
04. Put it on the char
05. Bivalve blues
06. Blue rondo a la Turk
07. Atmosphere on the moon
08. The pronghorn
09. Roundabout
10. I want to be loved
11. Go down
 

 

Amerikanske gitarristen Paul Gilbert har utöver en handfull album med Mr Big och lika många med Racer X gett ut tolv soloplattor. Hans mångsidighet gör honom dessutom till en regelbundet anlitad studiomusiker, bland annat av Neal Morse. Gilbert och hans medmusiker är givetvis fenomenala. Att trummisen Thomas Lang hörde till dem som Dream Theater beaktade som ersättare till Mike Portnoy är inte svårt att förstå när man hör hans insatser här. Även Gilberts hustru, keyboardisten Emi Gilbert, visar sig vara en fingerfärdig rackare.

Vibrato är ett album som snarare breddar bilden av gitarristen Paul Gilbert än säljer underhållaren Paul Gilbert. Låtarna går i vitt skilda stilar där Frank Zappa-rock, samsas med instrumental fusion, jazz och blues. För att ytterligare understryka brokigheten avslutas skivan med tre livespår från Gilberts soloturné 2010 – Yesklassikern ”Roundabout” (helt okej version), Muddy Waters-låten ”I want to be loved” (spelas sönder av Gilbert) och AC/DC:s närmast bortglömda pärla ”Go down” (Tony Spinner!). Av studiolåtarna är det fusionstyckena som är bäst. ”Rain and thunder and lightning”, ”Put it on the char” och ”The pronghorn”, är fräcka och medryckande. Men det är mycket tack vare instrumentalisterna. Det jazziga Dave Brubeck-numret ”Blue rondo a la Turk” är kanske det förnämsta exemplet på musikernas följsamhet. De av Gilbert sjungna Zappapastischerna ”Enemies (in jail)” och ”Vibrato” är däremot festligare än bra medan bluesen ”Bivalve blues” faktiskt är riktigt tråkig, trots att den hämtat näring från Led Zeppelins blueskatalog.

Det känns som att Gilbert har gjort ”Vibrato” mer för sina gitarrelevers skull än för oss som sätter musiken främst. Udda ackord och fräcka riff gör inte en hel låt. Och inte för att Gilbert är en svag sångare, men när Tony Spinner (amerikansk gitarrist/sångare som turnérat mycket med Toto) tar ton känns det hela mer gediget. Skivan är klart godkänd, men jag hade förväntat mig mer. Personligen hade jag hellre sett ett livealbum med Gilbert, eller varför inte ett med nytt Racer X-material, framför ”Vibrato”.

http://www.paulgilbert.com/#/introduction

 

Betyg: 6/10

Jukka Paananen

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna