E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

ArtRock MySpace

 
 

 

 

Salma Gandhi - The Quest for Nonsense Never Ends (Transubstans Records/Record Heaven)

1. Intro
2. Paranoid Cow on a Mushroom Lawn
3. Mulholland Mustard in the Custard
4. Why Does Matt Damon Always Say Matt Damon
5. Interludium
6. Marshmallow Space Station Track 8B Or 381C
7. Polish Rodeo for Drunken Teenage Midgets
8. Audio Killed the Stereo Video
9. Interludium
10. Santa Da Luna Pa Ruskie
11. Dr. Steveroll I Presume
12. Linus Plus Minus Linus
13. Outro
 

 

Instrumental musik är inte min grej men när man läser att någon beskrivit musiken som stonerjazz då blir man ju oerhört nyfiken. Bandet som beskrivs på detta vis heter Salma Gandhi och har sina rötter i Malmö. Där har medlemmarna härjat runt i lokala band som ägnat sig åt bland annat metal, stonerrock och punk. Grabbarna strålade samman en dag för att se om dom kunde skapa rolig musik som inte stängs in av några musikaliska ramar och efter några jam började det hända saker. Så här är vi nu och bandet är redo att släppa sitt debutalster vid namn ”The Quest for Nonsense Never Ends” och om det är nonsens dom är ute efter då har dom misslyckats. Skivan som snurrar på en bit över sjuttiofem minuter innehåller både det ena och det andra plus lite till. Här trängs jazz, blues, pop, progg och lite stonerriffande tillsammans med spacerockinfluerade samplingar och småfunkiga element. Känslan av filmmusik från sjuttiotalet är överhängande mest hela tiden förutom de få gånger dom hittar distpedalen till gitarren.
Då albumet är uppdelat i tre stycken på vardera tre låtar och hålls isär av bland annat somrigt fågelkvitter så blir det svårt att hitta någon röd tråd. Men det är kanske inte meningen heller för här är det fritt tänkande och improviserade infall som gäller. Det tar många fokuserade lyssningar innan man lärt sig vad som är vad på detta album och det gillar jag. Men när man väl har börjat bli kompis med musiken och albumet som helhet då händer inte så mycket mer tyvärr. Jag gillar det sväng som ”Paranoid Cow on a Mushroom Lawn” eller ”Mulholland Mustard in the Custard” består av och jag älskar verkligen loungekänslan som tillexempel den småpsykedeliska ”Santa Da Luna Pa Ruskie” ger. Men samtidigt tycker jag att den smått psykotiska” Why Does Matt Damon Always Say Matt Damon” är ganska outhärdliga. Eller alla de gånger det bara skapas en massa (o)ljud, av vad som känns som ingen anledning alls, är även de stunderna ganska intetsägande.
Men det finns inga rätt eller fel i Salma Gandhis musik för detta är improvisationsjazz för rockälskaren och inga som helst regler eller ramar existerar. Detta är inget man kan beskriva i ord så folk verkligen förstår hur musiken låter utan detta måste höras och man måste själv bilda sig en uppfattning. Själv är jag långt ifrån övertygad men det finns något där, det finns något som berör mig på ett djupare plan men vad och hur jag skall beskriva det är inte möjligt. ”The Quest for Nonsense Never Ends” är klart spännande men inte tillräckligt för att få mig på fall tyvärr. Men gillar du din musik okonventionell, utsvävande och intrikat då kan kanske detta vara något för dig.

www.myspace.com/salmagandhiofficial

 

Betyg: 6/10

Ulf Classon

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna