Året är 2003, platsen är Hultsfredsfestivalen och jag vill dra mig till minnes att vädret för en gång skull visade sig från sin positiva sida. Jag kommer ihåg vädersituationen då det kändes fel att gå in i den takförsedda Teaterladan då solen äntligen tittade fram för en gång skull. Men det är inget jag ångrar i efterhand. På scen stod nämligen Prong från New York och detta var första gången jag skulle se detta eminenta band live. Jag minns inte så mycket av själva konserten mer än att det var ett djävulskt drag både på bandet samt publiken. Jag befann mig mitt i smeten framför scenen och hela kroppen, från nacke ner till fotleder, värkte härligt efteråt. Det var den sommarens största konsertöverraskning och mitt förhållande till bandet gick från tveksam bekantskap till kärlek på mindre än en timme den där dagen i de småländska skogarna.

Men ett förhållande med Prong är alltid påfrestande för bandet har aldrig följt någon rak linje när dom har levererat sin metal. Genom åren så har det funnits höga toppar i den åtta album starka diskografin men det har alltid funnits en djup dal att falla ner i med jämna mellanrum. Det har aldrig varit riktigt dåligt men kvalitén har helt klart varit skiftande. Därför är det kul när nya plattan ”Carved Into Stone” visar sig ha en hög lägstanivå och samtidigt visar upp ett band som verkar ha fått ny energi. Musikaliskt är det som vanligt en blandning av metalbaserad hardcorepunk, industriella tongångar och gammal hederlig thrash som står på menyn. Att band som Pantera och Korn och artister som Rob Zombie och Trent Reznor har influerats av New York-kvartetten en gång i tiden går inte att ta miste på när skivan snurrar runt. Kan det vara så att bandledaren, tillika sångaren och gitarristen, Tommy Victors vikarierande i Danzig och Ministry har fått honom att återupptäcka glöden igen? För ”Carved Into Stone” känns nämligen både mer metalliskt och taktfast än vad det har gjort på länge och det är välkommet för bandet känns samtidigt piggare tack vare detta. Men det viktigaste är att lägstanivån som sagt har lagts på en hög nivå för trots att det finns en del lite tamare, nästan radiometalaktiga, spår med på skivan så blir det aldrig dåligt. Styrkan ligger i de starka melodierna, de ettriga och taggiga riffen, den medryckande rytmsektionen samt de sköna refrängerna som genomsyrar hela albumet och får helheten att växa.

Prong är dock inte för alla. Dom kan emellanåt kännas aningen aviga i sitt ibland intrikata sätt att ta sig an i de grunden ganska enkla genrerna. Det följs sällan en röd tråd över ett helt album utan det skiftar ganska friskt mellan thrash, punkig hardcore och mer rak groove-fylld metal. Hur som helst så tror jag att Prong är ett band som man antingen älskar eller helt enkelt inte inser storheten med. Jag gick alltså från det senare till det första den där sommaren i Hultsfred för snart tio år sedan och ”Carved Into Stone” väcker alla dom där känslorna jag upplevde då till liv igen. För även om dom inte överträffar sitt eget storverk i form av ”Cleansing” från 1994 så lyckas dom i alla fall klämma till med ett av sina starkaste album i karriären.

www.prongmusic.com

www.facebook.com/prongmusic

Betyg: 8/10

Ulf Classon