Headspace är en ny bekantskap på Progrock-scenen men består av rätt så etablerade musiker. Den mest kände är väl Adam Wakeman (tack vare en mycket berömd far) men här finns även Damian Wilson (tidigare Threshold) och Lee Pomeroy (spelat med Steve Hackett och It Bites). Övriga mindre namnkunniga i bandet är Pete Rinaldi på gitarr och Richard Brook på trummor.

Bandet säger sig ha tydliga influenser av band som Rush, Yes och Genesis men för egen del tycker jag deras sound mer liknar en sorts blandning av Dream Theater och Spock’s Beard.

Plattan är något av ett konceptalbum och handlar om den enskilda människans roll för mänsklighetens utveckling, den ständiga cirkeln mellan krig och fred, ordning och kaos. Intressant på många sätt men svårgripbart när man som recensent inte har full tillgång till texterna.

Tyvärr får jag säga att det här var en rejäl besvikelse med tanke på den förhandsinformation som fanns innan jag lyssnade på plattan. Jag har verkligen givit den en rejäl chans och lyssnat ett stort antal gånger. Men plattan tar sig aldrig riktigt och de partier som är intressanta är alltför få jämfört med de långa transportsträckorna som mest består av ganska tråkigt bankande och farande upp och ned i snabb hastighet på gitarrerna. Alltså – en rejäl avsaknad av melodiösa inslag och det passar inte mig. Jag tycker helt enkelt inte att låtmaterialet (främst komponerat av Adam Wakeman och Pete Rinaldi) håller och det är synd med tanke på Damian Wilsons ändå rätt fina rockröst. Lyssna exempelvis på låten ”Soldier” så får man ändå lite förståelse för vad Damian skulle kunna utfört. Men i övrigt är det alltså alltför tunt. Adam Wakemans insatser på keyboards är annars helt OK och rent tekniskt ligger han inte långt efter far sin. Men ännu finns mycket att önska vad gäller komponerandet.

www.headspaceonline.com

www.facebook.com/headspaceonline

Betyg: 5 av 10

Karl-Göran Karlsson