|
I somliga kretsar har nordfinska Sonata Arctica fått kritik för
att de fjärmat sig från sina power metal-rötter alltför mycket.
Själv har jag inga problem med bandets utveckling, utan
applåderar snarare förändringarna, vilka enligt min mening gjort
Sonata Arctica mer egna än de var förr.
Nu är bandet visserligen inte sådär överhövans superoriginella
precis, utan deras fläskiga, melodiösa hårdrock känns igen från
andra håll. Emellertid har man i Tony Kakko en röst som tränger
genom murar och ger bandet den karaktär det behöver. Diverse
egenheter kostar man på sig, också. Lyssna exempelvis på
”Somewhere Close to You” och hör ljud snarlika Adrian Belews
gitarrbrölanden i King Crimsons ”Elephant Talk”. Eller
”Cinderblox” där banjo och fiol integreras i hårdrocken. Alltså
inte på ett tjosanhejsan-sätt för att visa vilka skojfriska
upptågsmakare bandet är, utan på ett helt naturligt sått, som om
countryklangerna alltid varit självklara inom heavy metal.
En annan kul grej är ”Wildfire”, delarna två och tre, vilka
alltså tar över från del ett, utgiven redan på albumet
”Reckoning Night”, 2004. I denna hisnande dramatiska
semisymfoniska svit känns det rimligt att klassa Sonata Arctica
som prog metal. Här och på enstaka andra platser förtjänar
Kemi-sönerna betyget 8.
www.sonataarctica.info/site07
www.myspace.com/sonataarctica
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg
|
