E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

James LaBrie - Impermanent resonance (InsideOut Music)

 

1. Agony
2. Undertow
3. Slight of hand
4. Back on the ground
5. I got you
6. Holding on
7. Lost in the fire
8. Letting go
9. Destined to burn
10. Say you´re still mine
11. Amnesia
12. I will not break

 
James LaBrie: Lead vocals
Matt Guillory: Keyboards, backing vocals
Marco Sfogli: Guitars
Ray Riendeau: Bass
Peter Wildoer: Drums, screams

 

På sitt tredje soloalbum ”Impermanent resonance” spinner Dream Theater-vokalisten James LaBrie vidare på det framgångskoncept som startades på föregångaren ”Static impulse” –2010. Precis som förra gången bygger plattan på det samarbete som då utvecklades / förfinades tillsammans med gamle samarbetspartnern, keyboardisten Matt Guillory. När ”Static impulse” åkte på i cd: n första gången trodde jag först att jag fått fel platta i affären då det lät så totalt olikt mot vad jag hade förväntat mig. Annorlunda men så jävla bra! Progressiv melodisk ”Gothenburg-metal” av ädelt snitt. Detta hårdare och betydligt mer aggressiva sound var till stor del även svenske trummisen Peter Wildoers (Darkane) förtjänst, då han starkt bidrog till den lyckade helheten med sitt tekniskt drivna trumspel samt genom sina utsökta vokala insatser.

Inför släppet av ”Impermanent resonance” verkar det som om LaBrie har försökt kopiera hela det lyckosamma samarbete som resulterade i förra utgåvan, med exakt samma bandmedlemmar och med samma producent / tekniker. Resultatet känns vid de första genomlyssningarna mycket angenämt, där man har lyckats klona det sound och den känsla som fanns på ”Static impulse”. Inledande ”Agony” är ett lysande förstaspår med sitt snabba tempo, med riktigt tungt och aggressivt spel från hela bandet. Italienske gitarristen Marco Sfogli har ett skönt och tekniskt drivet spel både i komp och solon, och när han och Guillorys duellerar med varandra lyser kvaliteten igenom mycket tydligt. Kontrasterna mellan LaBries ganska tama men snygga röst, och Peter Wildoers rytande stämma är riktigt coola. Samma upplägg återfinns på flera av plattans övriga spår: ”Undertow”, ”Slight of hand”, ”I got you”, ”Letting go” och den snabba och ösiga ”I will not break”. Dessa spår får absolut ses som de bättre, men där även den lugna och vackra och samtidigt rejält tunga ”Back on the ground” hör till plattans absoluta höjdpunkter. Produktion / mixning / mastring av plattan har skötts av Jens Bogren i hans Fascination Street Recordings, och det märks direkt att det är riktigt bra gjort med ett kraftfullt och fläskigt sound, och med en snygg och tydlig balans mellan instrumenten.

LaBrie har en fantastisk känsla och inlevelse i sin röst som kommer fram på ett kanonbra sätt i de flesta låtar, och detta i kombination med de brutalare inslagen och den fläskiga produktionen borde succén vara given. Tyvärr inser jag efter ytterligare några genomlyssningar att vissa spår på skivan tenderar att bli alldeles för insmickrande, utstuderade och lite ”väl” snygga i arrangemang och upplägg. Då låter ”Impermanent resonance”  alldeles för mycket ”radiometal” och man kommer att tänka på band som Dead By April, Amaranthe etc, vilket sänker helhetsintrycket en del. Totalt sett är plattan ändå ett riktigt coolt och välljudande alster som definitivt inte skäms för sig, men där helheten ibland känns lite för tillrättalagd och lite för tam. Detta gör att den känns lite för ojämn för att fullständigt gå hem hos mig och därigenom rendera ett riktigt toppbetyg.

www.jameslabrie.com

www.myspace.com/officialjameslabrie

www.facebook.com/officialjameslabrie

 

8 / 10

Staffan Vässmar

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna