|
Uppsalabandet Violent Silence följde upp sin
självbetitlade debut från 2003 med Kinetic 2005. Sedan
var det tyst i många långa år innan 4/5-delar av gruppen dök upp
som Hidden Lands 2012. Nu är Violent Silence tillbaka med ny
sångare och inte minst sitt tredje verk
A broken truce.
Trots att keyboardisterna Hannes Ljunghall och
Björn Westén inte längre är officiella medlemmar i Violent
Silence är de i allra högsta grad tongivande på A broken
truce, både som musiker och kompositörer. I inledande ”Prism
path” valsar deras syntar fram i rytmiska mönster över ett
progressivt kollage man skulle kunna se som symfonisk calypso
med polskt vemodig prog i svängarna.
Nye sångaren Martin Ahlquist tillför en klassisk
progrockröst. Han låter inte lika gäll som Geddy Lee i Rush,
inte lika skolad som Peter Gabriel, inte lika dramatisk som Fish
eller lika vimsig som Yes klassiske sångare Jon Anderson, men
han har ett bett i rösten som etsar sig fast. I ”Rim of clouds”
lotsar Ahlquist lyssnaren med en trallvänlig melodi över en
rullande keyboardslinga som för tankarna till klassiska
Marillion eller Pendragon. Inte lika omtumlande starkt som
”Prism path” men icke desto mindre ett prydligt neoprogstycke.
I ”The kingdom below” skenar däremot vällusten
som en våryster pristjur. Allt verkar kunna passa in i denna
knäppa men briljanta mix av klassisk orkestermusik och
handvevade positivmelodier i ett fusionkomp som skulle passa
Allan Holdsworth som hand i handske. Jag blir nyfiken på hur
Violent Silence skulle hantera ett klassiskt verk som Gustav
Holsts (1874-1934) Planeterna.
Det är synd om titellåten. I kölvattnet av den
rafflande ”The kingdom below” gör dock ”A broken truce” sorti på
ett galant sätt. Trummisen och ständige medlemmen Johan Hedman
driver på och broderar ut med välriktade pukslag och det
melodiska ledmotivet är smärtsamt vackert.
Helheten är rasande imponerande. Mina enda
anmärkningar rör egentligen ljudbilden. Ibland tycker jag
nämligen att syntljuden tar över för mycket och jag kan sakna
den luftighet som rena orgel- och pianoljud medför.
http://www.violentsilence.net/
Betyg: 8/10
Jukka Paananen
|
