E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

T – Psychoanorexia (Progressive Promotion Records)

1. The Aftermath Of Silence
2. Kryptonite Monologues
3. The Irrelevant Lovesong
4. Psychoanorexia
 

 

Thomas Thielen, eller "T" som han kallar sig som artist, är en tysk
multi-instrumentalist som nu ger ut sitt fjärde album. Han har tidigare även
spelat med i bandet SCYTHE men det senaste året har han ägnat sig helt åt
att färdigställa detta 66 minuter långa konceptalbum. Titeln syftar på
dagens mentala stress som utarmar eller svälter ut kreativiteten, inte minst
inom musikbranschen där allt blir mer och mer likriktat och lättsmält. Helt
enkelt för att ingen har tid längre att gräva sig ner djupare i musiken utan
allt skall konsumeras snabbt. Faktiskt riktigt tänkvärt.


Albumet innehåller 4 rejält långa låtar som (mycket riktigt) tar ordentligt
med tid att ta till sig. Men för oss som gillar långa kompositioner med
många variationer på teman är det ändå värt mödan. Måste säga att det är ett
gediget hantverk som ligger bakom. Man anar en liten perfektionist i
studion. Stilen på musiken ligger enligt min mening närmast det som vi
brukar bli serverade av den fenomenala svenska duon Carl Westholm och
Nicklas Flinck eller Carptree som de är mera kända som. Det är ett ganska
spännande ljudlandskap med mycket keyboards som bas men även en hel del
andra instrument. Det tyder naturligtvis på en imponerande musikalitet hos
Thomas men jag måste ändå påstå att det haltar lite när det gäller
gitarrpartierna. Här hörs det tyvärr att gitarren inte är hans bästa
instrument och bitvis låter det faktiskt ganska taffligt i gitarrsolona.
Jag gillar verkligen den 18 minuter långa inledningslåten "The Aftermath of
Silence" som har många spännande ljudlandskap att erbjuda. Här sjunger också
Thomas riktigt bra, särskilt i mittpartiet av låten. Övriga låtar håller
inte samma klass även om jag även gillar bitar av den 20 minuter långa
"Kryptonite Monologues".

 
Slutbetyget blir väl godkänt men jag inbillar mig tyvärr att plattan långt
ifrån kommer att bli ett verk som når en stor publik. Det saknas också de
där riktigt attraktiva temapartierna som måste finnas i den här typen av
långa verk för att man skall bli riktigt tänd på det. Men jag tror ändå att
Thomas i rätt bandkonstellation nog kan ha viss framgång framöver. Som så
ofta så krävs det ett samspel mellan flera talangfulla musiker för att det
skall bli riktigt bra. Hittar han några bra lekkamrater kan det säkert bli
riktigt bra.


Betyg: 7 av 10


Karl-Göran Karlsson
 

 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna