E-Mail

info@artrock.se

 

Recensioner

 

 
 

 

 

Riverside - Shrine Of New Generation Slaves (InsideOut Music)

1. New Generation Slave (4:17)
2. The Depth of Self – Delusion (7:39)
3. Celebrity Touch (6:48)
4. We Got Used To Us (4:12)
5. Feel Like Falling (5:17)
6. Deprived (8:26)
7. Escalator Shrine (12:41)
8. Coda (1:39)
 

 

Polska Riverside är numera ett väletablerat band i Prog-Metal-kretsar efter
ett antal högkvalitativa plattor och ett flitigt turnerande i Europa de
senaste åren. Efter den senaste fullängdaren ”ADHD” som släpptes 2009 kände
jag mig lite kluven inför bandets fortsatta utveckling eftersom jag inte
riktigt kände samma entusiasm för musiken som jag gjort för deras tidigare
plattor. Men det här varade inte länge. År 2011 släppte nämligen bandet EPn
”Memories in my head” – en platta som jag faktiskt tycker är sensationellt
bra. Bara synd att den fick så liten uppmärksamhet. Men det här gjorde att
förväntningarna återigen blev rätt så höga inför nästa platta. Eftersom
bandets kreativa ledare Mariusz Duda även verkar ha lagt ned sitt
sidoprojekt Lunatic Soul (som levererat tre närmast magiskt sköna plattor de
senaste tre-fyra åren) så undrade man också vilken riktning Riverside nu
skulle ta. Skulle det blir mer Metal-inspirerade tongångar nu eller skulle
Mariusz förkärlek för klanger, stämningar och harmonier som kännetecknade
sidojobbet med Lunatic Soul fortfarande finna en plats i musiken?

Ja, något oväntat får jag nog säga att Lunatic Soul-känslan finns mer än väl
representerad på den nya plattan som har döpts till ”Shrine Of New
Generation Slaves” (fyndigt förkortat till SONGS). Man kan njuta av otaliga
partier av undersköna gitarrklanger (ibland bara akustisk gitarr men ofta
tillsammans med både bas, lead-gitarr och keyboards). Visst finns den lite
hårdare rocken representerad (t ex i ”Celebrity touch”) men jag måste säga
att den för faktiskt en ganska undanskymd roll. Det känns mera som att man
istället jobbat systematiskt med själva gitarrsoundet som ständigt växlar
från hårt till mjukt. Det gläder mig också att de fina klangerna ofta är
kopplade till fina melodier med verklig skönsång från Mariusz. Det gäller
inte minst min favoritlåt ”The Depth of Self-Delusion” som nog måste vara en
av de allra bästa från Riverside någonsin (!). Man riktigt ryser av välbehag
över den fina sången och den ena gitarrharmonin efter den andra (inte minst
i slutpartiet på låten då Piotr Grudzińskis elgitarr öser igång efter det
korta partiet med sång och dova stråkar). Den här låten är som att höra det
bästa av Lunatic Soul möta det bästa av Porcupine Tree! Men Mariusz röst är
ju helt unik så det lyfter verkligen också låten till helt nya nivåer.
Magnifikt!!!

En annan melodiskt fulländad låt är ”We got used to us”. Den är tidvis så
vacker att man verkligen får ståpäls. Detta beror också delvis på en text
som berör väldigt mycket. Den är relationsrelaterad och behandlar hur lätt
det är att glida in i slentrian och rutiner och tappa greppet. Trots att man
inte vill detta (”I don’t want to be there where we are”).

Ett annat fint spår är “Feel Like Falling” med en synkop-fylld bakgrundstakt
och fina mellotron-stråkar. Nästan lite hitlåt över den. Avslutningen visar
trots allt upp lite Metal-tongångar och det känns helt rätt här.

Den näst sista långa och stämningsfulla låten ”Deprived (Irretrievably Lost
Imagination)” låter inledningsvis så otroligt likt några av Steven Wilsons
verk att man nästan häpnar. Men här är det också väldigt tydligt hur mycket
bättre sångröst Mariusz har. I mitten av låten följer underbara
instrumentala partier med sköna gitarrer och keyboards (Lunatic Soul-känslan
igen!). En fantastisk härlig basgitarr-slinga kommer in och musiken kastar
sig hit och dit på ett sätt som är helt oemotståndligt. Fantastiskt fint!
Som pricken över i:et kommer så plötsligt en sopransax och lägger sig
ovanför som en skön ljusslinga. Musiken blir plötsligt sådär härligt jazzig.
Det är vi definitivt inte är vana att höra från Riverside. Det här är kanske
skivans största överraskning och för mig är det enbart positivt.

När det gäller de lite hårdare låtarna så får jag intrycket att man faktiskt
medvetet vänt sig åtminstone delvis bort från Metal-genren och istället sökt
sig mer till rötterna i bluesen och den lite mer raka rocken. Ett bra
exempel här är låten ”Escalator Shrine” som efter en lugn och stämningsfull
inledning drar igång ett riktigt härligt groove kring en läcker basgång
(förmodligen signerat Mariusz Duda) som efterhand överlagras med gitarr- och
orgelkomp. En otroligt skön känsla i låten som för mig påminner om de lite
mer bluesiga partierna från David Gilmour och Pink Floyd. Ett sound som
förmodligen är gångbart länge än och som är okänsligt för alla trender. I
mittenpartiet får vi också en massa härligt orgelgodis från Michal Lapaj. På
slutet serveras vi både lite hårdare tongångar och en massa vacker stämsång.
Den allmänna känslan som man slås av efter att ha lyssnat in denna nya
Riverside-platta är bandets självsäkerhet i både sound och kompositioner.
Man märker vilket självförtroende och säkerhet som de skaffat sig. Med all
rätt. De är få band som når denna nivå i komponerandet och som är så
samspelta. Det är bara att applådera.

Till sist, missa inte den undersköna korta avslutningslåten ”Coda” som
repeterar ett tema från låten ”Feel Like Falling”. Här hör vi endast
akustiskt gitarr och Mariusz’ fantastiska röst. Bland det vackraste jag
någonsin hört.

www.riversideband.pl/en



Betyg: 9 av 10


Karl-Göran Karlsson


 

 

 

 

  

 

  

  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna