|
När Adrian
Vandenberg klev av rock´n´roll-tåget efter Whitesnaketurnén
The Last Hurrah 1998 kunde han blicka tillbaka på en 20 år
lång karriär som en av Hollands internationellt sett mest kända
rockgitarrister: Debuten med Teaser 1978, de tre
Vandenbergalbumen under första halvan av 80-talet, medlemskapet
i Whitesnake 1986-1991, Manic Eden 1994 och sedan Whitesnake
igen 1994-1998. Nu återvänder holländaren med gruppen och
albumet Vandenberg´s Moonkings; rivig rock´n´roll,
bluesiga riff och pulserande sväng.
”Lust and
lies”, ”Close to you” och ”Good thing” är en gyllene starttrojka
där pang på rödbetan, vi har inget att förlora-mentaliteten gör
att alla classic rock-referenser stannar i bakgrunden. ”Feel it”
och ”Leave this town” är inte lika intensiva som
inledningsspåren men inte mindre medryckande för det. Whitesnake
och Led Zeppelins influenser återkommer i ”One step behind” och
”Leeches” medan ”Nothing touches” piskar upp AC/DC-gnistor. De
bagateller som förekommer tjänstgör som andningspauser mellan
höjdarspåren, det är bara den överproducerade balladen
”Breathing” som faller utanför ramen.
Vandenbergs
gitarrspel är mångsidigt och alltid ett verktyg för att förmedla
ett musikaliskt budskap. Whitesnakecovern ”Sailing ships” ger
därför skivan en avrundning som stämmer till eftertanke: Tänk om
Vandenberg hade kunnat fullfölja sitt arbete med
Whitesnakeskivan ”Slip of the tongue” (1989), som
gitarrekvilibristen Steve Vai spelade in i holländarens
skadefrånvaro. Hur intressant hade inte det varit? Och hur länge
dröjer det innan Coverdale och Vandenberg jobbar ihop igen?
http://www.moonkingsband.com
Betyg: 7/10
Jukka
Paananen
|
