|
Ett angenämt symfoniskt eller om man så
vill progressivt verk från polska Osta, ja genrebenämning är ett
återkommande samtalsämne och ”progressive” ett som många slänger
sig med idag är ju nytänkande vilket den sk. ”progressiva
rocken” en gång var på 70-talet.
Här presenteras en behaglig platta med
inspiration från just 70-talets symfoniska art. Tankarna hamnar
rätt omgående i Pink Floyd’s musikaliska värld och allteftersom
spåren avlyssnas växer albumet gradvis. Ljudbilden är klanderfri
även om spänningshalten i musiken håller sig till den mer
lågmälda arten. Porcupine Tree och deras kanske mera moderna
variant av genren stundar även de i tankarna när man befinner
sig i det intensiva lyssnandet och ibland svävar även det
musikalisk ut i det mer jazzinfluerande.
Duon som det egentligen är med de två unga
herrarna Tobias Geberth och Leon Ackermann plus gäster
presenterar inte bara en skolad presentation av musik, de gör
det med bravur så även om de hyllar sina idoler som exempelvis i
spåret The Guards ”tänker då
naturligtvis på Pink ”God” Floyd, får de mer än godkänt.
7/10
Conny Myrberg
|
